Practical Joke of the day

I min klass har vi ett gäng på tre stycken som fått för sig att vara emos (en har i och för sig konverterat till Visual Key-stilen) och med det får vi varje dag uppleva någonting nytt i klädväg, så även idag. Erika dyker upp i en helt vanlig munkjacka med en förvirrande blandning av små bilder på och där dragkedjan går ända upp, alltså knäpper den även igen luvan. För att man skall se någonting har den otroligt intelligenta designern kommit på att det skall finnas diskreta hål för ögonen täcka med nät. Den här roliga saken får ju jag såklart syn på innan spanskan och tvingar Erika att ta av sig tröjan. Jag måste säga att den klädde mig excellent. Katarina från Gbg kommer och öppnar dörren och alla går in. Jag tänker att hon säger väl snart till mig att ta av mig luvan men tiden går och tillslut sitter alla på sina stolar (förutom Kalle som tagit fel på tiden och istället gått till lunchen med den andra spanska-gruppen). Nu kommer tillsägningen men, hon tittar ju bara killarna med mössor. Jaja hon kanske tog någon annans glasögon imorse, tänker jag. Katarina från Gbg går fram till mig, Lizette, Jennifer och Erika och säger:
- Dónde está Fanny? Fanny está enferma?
- AA! säger flickorna medan de försöker att hålla sig för skratt.
Hon börjar dela ut gamla läxförhör och famför mig landar Kalles alla papper. Vid det här laget hade det blivit rejält varmt inne i tröjan och håret hade letat sig fram till munnen.
Genomgångar hålls och grammatiska förklaringar ges, utan att hon säger till mig att ta av mig luvan. Vi sitter och skrattar (ganska odiskret) åt hennes förmodliga reaktion när Kalle snart kommer in genom dörren.
Efter 20 långa och varma minuter- *Knack, knack*.
Dörren öppnas och Katarina från Gbg får en smärre chock när en till Kalle kommer inklampande, hon utbrister:
- Nej men, vaa! Är det Fanny!?
Samtidigt brister det för oss och en hysterisk skrattsalva springer lös.
Luvan dras ner så att ansiktet syns:
- Haha japp!

Folk börjar garvar och jag känner mig mer bäst än någonsin (om det nu är möjligt), och
efter lektionen erkände även Katarina från Gbg att det var roligt.

Shopping con la madre (Dra med morsan på stan)

Studiedag är en bra uppfinning, borde ha det oftare. Heter man Fanny och är allmänt störd kan man lägga pussel, kolla på TV-shop, gå runt i huset och prata med sig själv eller kanske åka in till Stockholms stad med Mamma Mu (min riktiga mamma). Nu har ni förresten fått veta några av mina allvarliga problem som jag önskar att fler borde dela med sig av, tror faktiskt att alla gör sina små skumma grejer när ingen är i närheten.
Tillbaka till saken. Eftersom Muminmamman (min plastmamma, från Finland icke att förglömma) denna månad blivit värsta spargrisen fick jag pengar till årets vinterstövlar. Lika bra att fixa det men en gång, jag brukar nämligen vara ute i november när det gäller skor och då är allt slut, tänkte jag och mamma och stan det blev. I vanliga fall ser en nödvändig shoppingrunda med mig och mamma ut som så att vi inte hittar det jag skall ha och att mamma blir världens bitterfitta på mig efter flera timmars onödigt letande eftersom att jag ändå inte hittar något (phew, lång mening där). Men, vi kommer upp på Götgatsbacken och går in i första bästa skoaffär och vips, så står där ett par stövlar i samma färg som min skinnjacka och bara väntar på att bli köpta av just mig. Fantastiskt. Och en bitter kvinna mindre idag. Efter det var det lite innebandygrejer som skulle inhandlas och om det nu hade varit så att jag inte hade haft den där åldras-förtidigt-sjukdomen i lindrig version kanske vi skulle sluppit köpa ett nytt knäskydd, extra skosulor och tigerbalsam. Men men, sånt är livet. Min kropp är som ett chips- går sönder för ingenting och skiter i när man skriker på den.

Lurad!

Sitter och kollar på Emmy-galan och kunde för en stund sedan för allt i världen inte förstå om det verkligen var live eller inte. Sesamade (googlades svenska kusin) och får se att jag ännu en gång blivit lurad. Galan hölls för några dagar sedan och hur jag har missat jag vet jag inte.
Åhh vad jag längtar tills ABC:s serie "Samantha Who?!" med Christina Applegate börjar baj thä wej.

Matchen i Högdalen slutade 3-5 och vi gjorde 7/8 mål, inte illa va? Sara och Michelle var syndabockarna. Fråga mig om ni vill ha en detaljerad personbeskrivning av någon av dem, I have smaskig information you know. Två grymt snygga mål av mig en ännu grymmare täckning av målvakten vid första målet han jag också med. Förresten kan ni från och med nu gå med min klubb av inbördes beundran.
Match imorgon så jag ska nog hoppa i säng snart, dvs när kändis-abstinensen lugnat ner sig. Ska köra över en viss spelare i Råsunda så att hon kommer hem med armar och ben i ett knyte...

Och så ett om livet i övrigt

Gårdagen bjöd på SO-prov, som gick åt helvete. Glömde skriva två viktiga saker så jag kan ju glömma mitt MVG. Både på provet och i betyg (fast i och för sig så vet Lena om att jag kan de här två sakerna)
Dagen bjöd NO-prov, som faktiskt gick ganska bra. Jag fick både in en liten saga och orden "Kalle Ankas fötter" i kemi-provet och Olle sa att det gått riktigt bra. En eloge till flickan som hatar NO.
Dagen bjöd också på min första fot-kramp, ingenting-man-vill-tvinga-fram kan det beskrivas som. Foten drar ihop sig från alla möjliga håll och kanter och det är spritt omöjligt att få det att sluta. Med klarspråk- det gjorde ont.
Tillsist bjöd dagen på en upptäckt, att jag säger sakerna alla tänker. Som efter uttagningen till exempel, Michelle säger att det är som en flodvåg (eller kanske inte men det låter bra) precis vid solar plexus (mitten av bröstkorgen där BH-linningen går). Ebba håller med och jag säger högt och tydligt:
- Aa, i klyftan liksom!
Thomas vänder sig om och skakar på huvudet. Jag säger:
- Men vaddå? Någon måste ju säga det haha!
Thomas:
- Och varför måste det alltid vara du?
Många anledningar coach, många anledningar.

Match imorgon mot Högdalen och match på söndag mot några andra. Sådan är min helg. Medan andra är ute och super går jag och lägger mig vid 22.00 pga tristess. Men vet ni hur skönt det är att slippa träffa folk efter en vecka där bussresan är den enda lugna stunden? Det är jag och Michelle det, går aldrig utanför dörren, jag menar- man kan ju ramla och slå sig.

Slut på vardagen, i alla fall tre dagar till

Jaha, stadslagsuttagning var det alltså. Var nervös. Var inte nervös. Var nervös. Var jättenervös. Sedan började träningen och allt försvann. Om det gick bra? Jodå det gjorde det väl (lägg märke till väl) men herre min Jesus vilket tempo det var. Kanske inte så konstigt då Stockholms bästa är med men jag måste nog ändå börja springa, det är en jävla tur att man kan skylla dålig kondition på onda benhinnor...

Så vi får helt enkelt vänta och se hur det går, svaret kommer om ca: två veckor och om vi säger så här, om det inte skulle gå så går inte världen inte under för det. Men det var absolut kul att få chansen.

Fy fan vilket tråkigt inlägg men här har ni dagens outfit- en urtvättad gammal strumpa.

Dagens outfit

Med hög midja och allt.

Väx upp

Vet ni vad som är värre än elever som smörar för lärare?

Lärare som smörar för elever.

Fannys tankeverksamhet

Bussresan hem börjar med ett H-U-G-E läsksug. Läsk, läsk, vad som helst för läsk.
Byter buss och på kommer Lär-barnen, som jag mycket väl känner igen. Det första Leon (jag har bra minne) gör är att *plopp, plopp, pfff*- öppna en läskburk och börja sörpla. Bara för att jävlas. Min hjärna tänkte onda tankar:
- Vänta du bara, det kommer en dag då du också har ett tomt kort och noll kontanter i plånboken lilla satunge.

Jag är egentligen ingen elak människa men ibland funderar jag på om det ändå inte varit bäst att jag inte kommit till alls.

Spanska i min skola, icke att rekommendera.

På spanskan vägrar folk räcka upp handen och som vanligt slutar det med att Katarina från Gbg viskar:
- Men Fanny, kom igen, du kan ju.
Jag replikerar:
- NEJ INTE IDAG!

Hon mer eller mindre tvingar mig sedan att svara på den "supersvåra" översättningen.

Katarina från Gbg förklarar för hundrasjuttioelfte gången vad ett diftongerande verb är. När hon som ett exempel skriver Puedo ("jag kan") ser hennes u en aning ut som ett v. Alla skriker i kör:
- Asså står det ett v eller? Jag ser inte! Hallå vad står det!? Är det ett v?
Vi det här laget hade jag god lust att gå fram till dessa personer och skrika:
- MEN DITT JÄVLA PUCKO HUR FAN FÅR DU IN ETT V I PUEDO???

Och jag går alltså i den bra gruppen.

Dumhuvuden.

Inlägg nr. 300

Hopp in i duschen!

Marika och jag har alltid så intellektuella samtal

Miika säger:
Måste man komma till orienteringen?
Fanny Fuckface säger:
Jag tror det, annars kan vi ju gräva en grop och gömma oss.
Miika säger:
Jaa!
Fanny Fuckface säger:
Jag är så smart.
Miika säger:
Sen kan vi bara vänta tills någon hittar oss och skjuter...
Fanny Fuckface säger:
Så kan vi säga att vi har demonstrerat en skyttegrav och får MVG i historia av Lena.
Miika säger:
Haha, jag får...
Fanny Fuckface säger:
Joo men jag ska också ha.
Miika säger:
Jaja, lycka till.
Fanny Fuckface säger:
Meh!
Miika säger:
Är det inte artigt av mig att säga lycka till?
Fanny Fuckface säger:
Joo mycket men jag är fortfarande bäst.
Miika säger:
Jaja, kul för dig (jag föredrar att leva i den riktiga världen).
Fanny Fuckface säger:
Jag har lämnat den bakom mig.
Miika säger:
Jepp, droger har den sortens inverkan.
Fanny Fuckface säger:
Redan...
Miika säger:
Har du stora pupiller då? (har glömt att kolla)
Fanny Fuckface säger:
Asså jag vet inte, ligger på golvet och skrattar och när jag kollar i spegeln är det bara någon med brunt hår som visar sig.
Miika säger:
Okej, allt är helt normalt hemma hos dig alltså?
Fanny Fuckface säger:
Absolut, normal as ever.
Miika säger:
Skönt.
Fanny Fuckface säger:
Aa...

Behöver jag tillägga att vi är ironiska?

Tisdag

Grattis Michelle 15 år idag!

Har kommit ner på jorden en aning nu, för det första för att jag inte är säker på att jag är tillräckligt bra och för det andra att vi har orienteringsdag idag. Jävla gympalärare, varför är orienteringen viktigare i betygssammanhang än allt annat? Alla är väl bra på olika saker och hur schysst är det om någon som är totalt inkapabel till allt som annars har med gympa att göra får ett högt betyg pga av ett moment? Nej, tacka vet jag bollar (missförstå mig helst inte).

Träning ikväll och från och med nu ska jag kämpa lite extra, nu när jag har något att se fram emot.

JAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Min tränare ringde nyss och kan ni gissa vad han sa?
Jo, att han ska skicka mig (,Michelle och Ebba) till stadslagsuttagningarna!
Ohh, jag skakar. Glad, nervös, chockad och allt däremellan.
Nu måste jag nog återgå till SO-läxan så att jag inte flyger iväg.

Med tanke på:

Muminmamman. Hon är nu officiellt Stor i Japan. Deltog i en dokumentär om äldrevården i Sverige respektive Korea (syd/nord?) och sågs av inte mindre än 240 miljoner människor i Asien.
Vill ni ha min autograf nu?

Hur svårt kan det vara?

Imorse dök ännu ett vardagsproblem upp. Tyvärr.
Saken är så här att jag helst (läs: får ångest och börjar skaka om jag inte) stryker mina kläder som skall användas. Dels på grund av att kläderna alltid ser nya och fräscha ut, dels att de blir skönare att bära. Men denna morgon ville det sig inte. En helt vanlig vit T-shirt från JC för 149 kronor skulle på och eftersom den av någon anledning var skrynklig så åkte strykbrädan och strykjärnet fram snabbare än Kristina Lugns motsatts pratar. Men, så får jag se att tröjan är helt snedsydd!

Det går ju inte, då syns ju strykväcken! Panik utbryter. Eller kanske inte, men näst intill. JÄVLA BARN I BANGLADESH!!! Kan jag sy en rak söm (vi slapp förresten sy-slöjden idag), så kan fan i mig en femåring som får betalt göra det. Tills JC lärt sina barnarbetare att sy ordentligt ska jag strejka och inte ens komma på tanken att gå in i affären.

Jag hoppas att ni inte tog det där allt för seriöst men det var bara en komisk tanke som flög upp i huvudet imorse, det här med att kritisera små barn som inte får ett skit för arbetet. Jag och Muminmamman började prata och då sa hon en klok sak. Vad är alternativet för barnen om de inte jobbar? Sitta på gatan och sniffa lim? Skolor finns till långt ifrån alla och de som ändå inte har möjligheten att studera får chansen att lära sig ett yrke och samtidigt "försörja" familjen. Alltså hjälper det inte barnen ett dugg att vi slutar köpa kläder som är producerade i sådana fabriker, det som händer är att lönen sjunker och ägarna kommer inte direkt att slå igen. Barn är den bästa arbetskraften (vare sig de kan sy rakt eller inte)- kräver inget och gör som man säger, därmed inte sagt att jag försvarar barnarbete.

Osammanhängande

Jag sitter fortfarande och förundras över att jag i ett av de senaste inläggen faktiskt löste allt. Det är lite läskigt men jag TYCKER verkligen att jag är smartast i världen. Kan någon säga att jag inte är det?

Har förövrigt profiltid och max en person i klassen gör vad den skall. Det kan vara Ramin men inte ens där är jag säker.

Sabla skit 2

Jag tror jag glömde hemnyckeln hos mamma.

Sabla skit

Jag skulle just vara lite kulturell och lägga in en låt från youtube för att berätta att Kent´s Ingenting har världens bästa intro men se det ville sig inte...

Lösningen till alla problem

Jag har funderat lite och kommit fram till att världen är allmänt rastlös. Vi är 5 miljarder människor och 1 miljard kineser som ska samsas om en liten skitplanet mitt i ingenstans. Kan det vara så svårt? Ja, det är just det det blir när saker händer. Lehman Brothers går i konkurs och hela världsekonomin håller på att kantra, presidentvalet i USA påverkar hela världen i minst 4 år framöver och så det här med partikelacceleratorn. I alla miljoner år som människan funnits har vi klarat oss utmärkt utan vetskapen om hur Big-Bang egentligen gick till och vad Higgs-partikeln faktiskt är. Varför måste vi så desperat veta det just nu? Sådan här typ av forskning är totalt oväsentlig i det stora hela. Det började som en hobby hos ett gäng ungar (i det här fallet människan för ett X antal år sedan) och nu har hobbyn plötsligt utvecklats till en hel vetenskap och gjorts till något viktigt. Om vi lägger alla miljarders miljarder på de problemen som vi redan har, som vi inte kan undgå, så slipper vi uppfinna lösningar till problem som inte uppstått ännu. T.ex. om alla finansiella tillgångar används till sjukdoms- och miljöforskning så kan vi stanna kvar på den här planeten och slipper klura ut hur vi skall kunna överleva på Mars. Enkelt. Eller, så kanske det här bara är ännu ett "självkommande" steg i människans evolution, precis som att vi började tala eller som att vi flyttade ifrån grottorna. Undermedveten utveckling kanske? Jag vet inte och kommer förmodligen aldrig få svar heller men det känns som att vi har komplicerat till allting bara för att vi kan.

Fan jag borde bli filosof. Eller skriva för Aftonbladet för det blir nog svårt att odla skägg.

Eller?

Såhär mitt i september

Jag skulle egentligen ha åkt på en liten tripp med scouterna idag till imorgon, men imorse vaknar jag och märker det första jag gör att jag mår illa (plus att jag är genomförkyld). Väntar en stund och medans alla mina spy-symptomer kommer smygandes stegar jag ut till toaletten och... jaa, ni fattar. Som tur var hade jag inte ätit någonting sedan igår kväll så det var bara sådan där mysig sur magvätska som kom upp. Bestämmer mig för att inte åka (vi skulle nämligen åkt kommunalt till stället, som en del av "äventyret" alltså) och sms:ar Ida. När jag en stund senare har berättat hur allt ligger till så får jag dåligt samvete i kvadrat, vet exakt hur jag skulle känna om Ida plötsligt fick ett fånigt förhinder. Mamma funderade på om jag skulle spela matchen imorgon men nej, det är inte ett dugg kul att spela om man är förkyld och dessutom rikerar att smitta halva laget.
Fast det här med att vara sjuk är inte alltid så dåligt ändå. Visst är det tråkigt när man missar något planerat, men samtidigt så måste man stanna upp ibland, ta hand om kroppen, sova i timmar, lägga pussel, kolla på Singelmammor/TV-pucken och dricka honungsvatten. Bara ta det lugnt helt enkelt.

I made my day

Åhh vad lyckan väller upp inombords (host) när man kommer till en blogg som har blivit kommenterad, tack! I och för sig så är det jag som dragit igång några av dem men det behöver vi inte veta.
Om förra torsdagen var den sämsta i världshitorien så var den idag himlans bra. Först ett inte alltför misslyckat skolfoto och sedan en idrottslektion med en lyckad orientering, kan ni förstå? Nej, inte jag heller men eftersom att jag och Frida tydligen tillhör världseliten i att ränna runt i skogen tog vi ALLA sju kontrollerna. Det är sant, jag ljuger inte. Det var bara några av boysen som tog lika många men det gills inte, vi är bäst. Plus att vi kom tillbaka i tid! Inte illa, MVG here I come!
Nog med självberömmelse, under lunchen sitter vi med Agnes, Emma och Amanda (som ni förmodligen inte känner) och det slutar med att de sitter och bråkar om vem som sugit på min (godis)klubba längst och vems tur det var. Klubban kostade 1 krona.
SO på eftermiddagen och bara för att Lena är bästa läraren så kör hon ett muntligt läxförhör (nämnas kan att jag igår satt i fem timmar och skrev om Ryska revolutionen för att lära mig allt till idag och provet next week). Mina och Ramins armar satt såklart som fastklistrade i luften i ivern att få svara. MVG here I come!
Sista lektionen var det bild och för första gången gjorde jag någonting vettigt av tiden. Kopierade två papper och fick lite nya idéer. VG here I come (vi har inte fått betyg i bild, så det är inte så att jag har G)! Nu sitter lilla-syster-yster och sjunger för full hals så det är väl bäst att ta tillfället i akt att få skratta lite. Ikväll är det träning som gäller till kvart över tio men det är lugnt, vi har sovmorgon (och spex) imorgon

Onsdag

Eller nej, det är ju tisdag idag. Så blir det när man är trött och tror att tiden går fortare än vad den egentligen gör. Nu blir det tyvärr ett Kissie-inlägg (Idag-har-jag...), men jag orkar inte anstränga mig helt enkelt.
Idag har jag sprungit Ekedalsspåret med iPoden innanför BH:n och när jag tog upp den var den dyngsur.
Idag hade min hjärna kafferast 8.00-16.00.
Idag har jag försökt lura mig själv och säga att matte faktiskt inte är så tråkigt och krångligt, min lärare sa nämligen att matematik bygger på 50% kunskap och 50% självförtroende så det var värt ett försök- och det fungerade! Prova själv.
Idag blev jag fly förbannad på Zebastian.
Idag stod Ani för citatet:
- Ja ni kan sätta igång och jobba på en gång, svara på frågorna till texten, säger Lena (So-läraren).
- Asså måste man läsa?, kontrar Ani.
Det kanske inte var så himlans skoj nu men just då var det hysteriskt kul.
Och idag ska jag spela en träningsmatch mot 94:na.

Klart slut.

Jag fick en idé!

Jag ska dra igång en liten kommentar-tävling här på bloggen tänkte jag. Egentligen vet jag inte vem vi tävlar mot men vi kan säga att det är ett försök att få så många kommentarer som möjligt till det här inlägget. Reglerna är lätta- en kommentar/person och så måste man skriva sitt namn. För att skriva namnet scrollar ni ner från skrivrutan till de 4 pluppar som man kan fylla i. Välj Namn/URL och sedan Publicera. Enkelt men om det mot förmodan inte skulle fungera kan ni ju alltid skriva namnet i inlägget. Alla Anonyma tas bort. Shit nu blev det allvarligt och det var ju inte direkt poängen.

En sak till

Jag har hört att folk börjar tröttna på bloggens utseende. Well, been there, done that. Jag håller med er alltså. Men tills någon erbjudit sig att fixa en snygg html-mall får ni blunda när ni läser...

Clear!

Bloggar från förbjudet område just nu, skolans datasal nämligen. Halva klassen är här och ingen gör vad de ska, men what the heck- har man chansen att "slippa" ett ämne man ändå inte får betyg i kan man ju lika gärna ta den. Nu låter jag som värsta skolkaren men faktum är att jag aldrig någonsin på nio år har skolkat (nu springer Mathias runt i rummet och jag är så HÄR nära till att slå till honom på käften så att han däckar och vaknar upp först om två timmar), och det säger jag med fläckfritt samvete. Egentligen ville jag ingenting med det här inlägget utan bara låta er få veta att jag inte gått och ramlat ner i något hål.

15-åringar till Rimini

Tycker ni att det låter som en smart idé? Det tycker ingen här hemma och speciellt inte Muminmamman som varit i Rimini ett X antal gånger och festat. Andra gången slutade det med att hon blev stalkad av en man i 5 år efter resan. Ursäkta Lisa (min lärare som kom på den här geniala idén) men ingen normalbegåvad person drar med 25 ungdomar till ett av Europas mest vågade ställen, inte ens om det följer med en hög föräldrar. Det blandas i droger i drickan hej vilt, det finns listor på de killar som har legat med flest turist-tjejer i hela staden och de har överhuvudtaget helt andra ställningar vad gäller etik och moral än vad vi har. Visst, Rimini är ett jättebra ställe pga att det är nära till diverse städer (och länder)- typ Venedig, San Marino och Florens. Men eftersom majoriteten av våran klass tycker att de minsta kulturella spektakel suger ******* så är väl chansen att få med alla på en sådan sak väldigt, väldigt liten. Det kommer sluta med att jag, Ramin, Marika (dvs töntarna som "kan allt") och Mathias (som vill ha bra bilder) står och stampar med fötterna och vill iväg medans resten av klassen säger "Nää, fan vad tråkigt!", "Fan jag pallar inte..." eller "Vem bryr sig?". Alltså kommer vi inte komma iväg någonstans och blir hänvisade till stranden och shopping värre än den i Tyskland i fem långa dagar. Men det allra värsta just nu är att hela klassen är så taggade på just Rimini tack vare att Lisa säger att vi kommer bo bredvid ett stort diskotek, där "de har speciella regler om att inte servera sprit till svenska ungdomar". Vet ni vad, jag tror att drinkmasterna skiter fullständigt i vart ungdomarna kommer ifrån. Jag har berättat alla de här "skräckhistorierna" om att folk däckar helt plötsligt och vaknar upp två dagar senare och inte minns ett skit i klassen men alla är så äckligt naiva och säger "nej men det kommer ju inte hända någonting, man vet ju vad man gör". *Fnys* Jo visst ni, och varför blev alla (ok inte alla, jag var inte där) så konstiga av Coca-Colan i Tyskland då? Jag kan inte tänka mig att den var clean. Händer det på landet i Tyskland, då händer det 180 gånger av 100 i Rimini!

Tilläggas kan också att vi får bo för ett extremt bra pris på hotellet.

Vet ni hur...

...fruktansvärt trött jag är på bloggens utseende? Är det någon snäll människa där ute som är bra på att göra html-mallar?
Och så en till sak. Den här veckan har jag haft 80 unika besökare (skratta ni, men det är inte mitt fel) och endast TVÅ av dem har kommenterat. Är det verkligen så tråkigt? För jag lovar, svårt är det absolut inte!

Allting blir vad man gör det till

På väg till affären:

Taru: Men shit nu glömde jag ju korgen och plånboken, vi får åka hem igen!

Fanny: Den står i baksätet...

I affären:

T: Jaha, vad vill du äta då?

F: Asså måste vi äta någon mat?

T: Men Fanny det är det här har jag sagt till dig sedan du var sju, i åtta år. Då sa jag att vi kunde äta popcorn till middag. Bara du inte blir sjuk, får ont i huvudet eller nåt sånt. Men det finns ju kaffe...

I affären 2:

T: Vad vill du ha då?

F: Jadu jag vet inte...

T: Vill du ha Ben & Jerrys-glass?

F: Jaa!

Vi kommer fram till chipshyllan.

T: Fast du kanske måste ha något sånt här också?

F: Joo...

I kassan:

F: Jag måste fota våran middag och lägga upp på bloggen haha.

T: Nej det gör du inte. Då kanske socialen kommer och placerar dig i fosterhem.

F. Det är sant...

Tänk nu på att Taru är 43 år (fast jag får inte skriva det för hon har inte fyllt än) och helt seriös.

Frankrike 12-26/7-08

Lugnet efter stormen

Det passar bättre in på mig tror jag. När jag fått vara arg (eller förbannad om ni så vill) en stund är det bra. Kände igår kväll efter förra inlägget att det blev bättre på en gång, billig terapi må jag säga. Just nu är jag bara lite små pissed off över AIK:s bortdömda mål i 92:a minuten, men men, om SVFF inte har bättre domare än Strömbergsson så är väl det bättre än att låta en halt och blind gris på hoppstyltor dömma. Eller inte...

Full av hat!

Idag har jag varit extremt lättantänd och skrikit fula ord till allt och alla.

Fan vad jag hatar när folk retas bara för retandets skull.

Fan vad jag hatar att Elitserien börjar snart.

Fan vad jag hatar nya Ramlösa Balans.

Fan vad jag hatar att vara trött.

Fan vad jag hatar att springa spår och d.y.

OCH JÄVLA HELVETE VAD JAG HATAR ORIENTERING!

Veckans hjälte

Häromdagen undrade Frida om inte jag hade några problem just nu i mitt liv:
- Nja, nej egentligen inte svarade jag och fortsatte:
- Fast min iPod är i och för sig trasig...
Ja, sådana problem har jag. Det kanske inte är så dumt att vara en nobody? I alla fall så svängde jag och pappa in på Expert innan innebandymötet och stegar fram till disken. Killen i kassan undrar om vi skall hämta Playstationet framför honom men nej, vi skall lämna in en sak. Pappa hade förberett mig på det värsta- det kan ta flera veckor innan du får tillbaka den. Jag svimmade tror jag. Eller nej, kanske inte men nästan. iPoden räcks över och som genom ett trollslag har veckans hero lagat eländet (det är alltså kanpparna som lagt av). Fram och tillbaka med hold-knappen 3 gånger, håll in mitten och Menu samtidigt och Voila! Nollställd och fungerande. De påstod att de gjort denna procedur ett X antal gånger så förmodligen är det mjukvaran hos Apple som suger.
Klockan är 23.30 och jag har tränat klart för den här veckan. Ont i höften och träningsverk kan jag säga er. God natt!

Jag glömde

Säga att knapparna på iPoden har slutat fungera så nu är jag fånge i ett samhälle utan musik...

Inte bra, inte bra...

Jag känner på mig att jag kommer bli vinterdepressiv när jag blir stor. Nu är det september och jag har redan ångest över vädret och dagsmängden solljus. Jag blir nog tvungen till att gå i ljusterapi och mellan besöken kommer jag dygnet runt sitta i min säng och gunga fram och tillbaka med stel blick samtidigt som jag slår på öronen och låter som en tvättmaskin. Ni kan ju komma förbi någongång och mata mig med pulvermos genom sugrör om ni har lust.

Nyfriserad och fin

Sitter jag i min ensamhet och luktar på alla underbara kemikalier i håret. Jag är en sådan där som går till frisören alldeles för sällan (läs: en gång i halvåret) så jag får nog börja skärpa mig. Fast i och för sig, vi ska ju ändå dö om fem veckor så det kanske inte behövs planeras nu. Det är förövrigt våran nya ursäkt i skolan och faktiskt den bästa på länge.
På tal om skolan, så ska jag aldrig bli lärare. Efter många om och men så har vi nu tagit tag i det här med egna klasströjor, och med vi så menar jag jag och Frida. Hittade en skitbra sida på nätet och tog fram lite förslag, kommer till klassrummet och skall få alla att vara seriösa och göra som vi säger. Det var lättare sagt än gjort kan jag tala om. Alltid ska det protesteras för protesterandets skull, och alltid blir det tjafs. Det slutar med att jag och Frida står framme vi tavlan och skriker de allra grövsta orden vi kan till klassen. Detta hjälper lite halvt och tillslut har vi bestämt allting. Trycket blev det jag ville och ett mer passande citat får man leta efter- "Det blev inget tryck! Vi kom inte överens. 9 internationell"

Våran orienterings-hatande klass slipper gympan imorgon, vi ska på teater! Haha Jenny (gympaläraren från Köping), i ditt ansikte!

Look a like

HAHAHAHAHAHA!!!

Apropå ingenting

Varför favoriserar varenda kotte Agnetha Fältskog av ABBornA? Meryl Streep, Amanda Seyfried och Blondinbella. Är det något fel på Frida? Hade hon stora fötter? Dålig andedräkt månne? Int vet jag men det känns som att alla väljer henne pga utseendet och especially den blonda kalufsen. Men vet ni? Jag har brunt ofärgbarthår hår (förmodligen anledningen till min väldigt underutvecklade och tjurskalliga teori) och det har ungefär resten av världen också så screw you! Blondes have more fun sägs det. Well, join the dark side- we have cookies!

Shit, det här blev helt osammanhängande och jag ingen aning om vart jag vill komma men jag skyller på att jag är trött...

Förvirrad

Jag brukar gilla SO, men inte just nu. Jag vill lägga mig under filten i soffan, knarka Toblerone och inte gå upp förrän middagen är klar. "Och till på tisdag ska ni har läst sidorna 456-461 i boken, plus alla anteckningar ni skrivit under lektionerna." Jag har en bok, jag har antecknat och jag kan läsa. Men jag orkar inte! Det som skulle gå fort att läsa igenom blev istället att jag sitter och sammanfattar hela 1:a VK (första världskriget för er som bara har koll på saker som hänt under de senaste två veckorna). Nej jag får skärpa mig, så här seriös ska man inte behöva vara även om man ska ha ett MVG i historia (som jag endast pga icke gjorda läxor inte fick i våras). Spara Word-dokumentet och stänga ner är vad jag ska göra nu och sedan läsa och äta Toblerone. Det är bara det att jag måste sammanfatta texten i boken och anteckingarna för att inte missa något, åhh vad rörigt det blir nu! Timeout är vad jag tar, heja spontaniteten. Jag säger istället vad som var grej of the day. Innan matten sitter jag och Frida i korridoren där alla fjortisar går. Av någon anledning har vi plötsligt Fridas sjal/halsduk över huvudena. Vi sitter som ljus och så fort någon går förbi gör vi extrema grisljud. En del blir rädda, några blir fundersamma och fjortisarna säger något i stil med "Meh, gu va omoget!" eller "Va roligt..." Då svarar vi (fortfarande med täckta huvuden) "HAHA AA VISST ÄR DET!". Där satt vi, Frida och Fanny 15 år och skrattar som hyenor åt oss själva.

Unfair...

Glömde bort att jag hade en blogg, hur man nu kan göra det. Kanske för att ingen kommenterar...
Well, igår var det dags för den första cupen som spelare för Värmdö IF. Det blev bara tre matcher och jag önskar att jag stort, tydligt och med fet text kunde skriva varför. Men nej, då är jag elak (och ärlig) och risken är att det kommer ut. 1-1- tappad ledning i första matchen, 2-2- upphämtat underläge i andra (ett mål av mig) och 2-2- tappad ledning i tredje (ett mål av mig). Alla tappade ledningar pga av en sak... Annars blev dagen för mig väldigt...hmm...blå. Jag var den enda som kompleterade det blå-vita matchstället med blå-vita skor, blått knäskydd (med inslag av vitt) och en helvit klubba. Smurf från topp till tå.
Och jag kanske (men bara kanske) ska erkänna att jag inte hade gjort mål utan Michas och Amandas passningar, kram på er två!
Ni som däremot inte kommenterar får allt utom det.

Labil? Nej, prestationsångest och vara-bäst-behov.

Den första lektionen på torsdagar har vi läsning i skolan och just nu är det Marian Keyes´ "Vattenmelonen" som får hundöron av mig. En sådan där flummig bok utan egentligt slut eller mål, men med humor. Sitter i det knäpptysta klassrummet med Kents Palace and Main i öronen och kommer till det ställe där huvudpersonens totalt oförsiktiga syster kommer in i bilden. Denna syster, Helen btw, inleder med att fråga om det var som "att skita ut en soffa?" när barnet föddes (huvudperson är en nybliven och nydumpad mamma). Det slutar med att hon pratar om mosade barn på bakgårdar av höghus och hinner också med att säga att barnets namn är ett pensionamn. Grejen är så här, om jag börjar skratta, så går det inte att sluta och det var precis vad som hände. Jag tror lektionen är på 35 minuter och under 30 av dem sitter jag och skrattar som en hyena. Folk vänder sig om och skrattar helt plötsligt åt mig, det kan jag förstå. Även om jag skickade ut mig själv från klassrummet en gång så gick det inte att sluta. No hope. Det var tur att tiden rann ut, annars... jaa annars.
Idrott lite senare på dagen och som i tisdags var det friidrott på planeringen. Idag var det meningen att vi skulle skriva upp våra resultat på 60 m, kula, kast med liten boll respektive längdhopp. Oödmjuka jag tänker att det måste gå bättre än i tisdags och då gick det ju inte så dåligt, men nej. Kulan (3 kg, 6.02 m, 6.8 i tis) tyckte inte om mig, bollen (31,09 m, 38 i tis) tyckte inte om mig och min kropp (9.64 sek, 9.14 i tis. Pers 8.40. 4 m, 4.20 i tis) rent ut sagt hatade mig! Speciellt under längdhoppet kände jag hur benen skrattade åt mig när jag gång på gång kom fram till ansatsbrädan med vänster ben. Jag började grina. Som vanligt. Problemet var att jag bestämt mig för att som i tisdags vara med Ramin, Zebbe, Fredrik och Mathias. Anledningen var att alla resultaten i gruppen skulle räknas ihop och jag måste ju vinna, till varje pris. Även om alla i gruppen är killar så kan jag inte ta att jag kommer en halvmeter efter på 60 m. Jag är vad jag presterar, inget mer. Alltså var jag sämst idag, och sånt klarar inte mitt psyke av, då brister det och jag är sämst i världen. Killarna försökte förklara att jag absolut inte var sämst, men jo, det är jag visst det! Bästa tjej totalt spelar ingen roll, 3:a i klassen eller bättre, ok. Gympaläraren kom på tanken med lite mental coachning, ja tack gärna säger jag. Har haft en ganska värdo dag sedan det här så här kommer en låt...

Dagens I-lands problem: Ouppfostrade barn.

Tuva: Mamma! Hjälp!
Mamma: Va ere?
T: Jag måste ha hjälp och klippa!
M: Jag lagar mat! Fråga Fanny om hjälp!
T: Fanny!
Jag: Aa...
T: Kom.
Jag går dit.
J: Va ere?
T Du måste klippa ett snöre. Armband (Hon pratar aldrig i hela meningar när det dåliga humöret är på besök).
J: Mm...
J: Vad säger man (tack)?
T: KNYT!!!

Oförskämda unge.

Låten borde heta Empty Brain...

Åh vad jag känner mig obloggig! Hur kan man ha så dålig fantasi? Vet inte hur jag ska börja men jag kanske ska säga att skolan har börjat igen. Om det var kul? Nej inte alls men om man går i en klass där alla är pratglada och en aning trötta så blir det genast roligare. I och för sig så kan jag sitta och skratta åt mig själv i en timme så det kanske var därför? Dagens exempel var när Stefan berättade att många barnböcker egentligen bara är censurerade vuxenböcker och att typ (fast han sa ju inte "typ") halva Robinson Crousoe är bortttagen pga olämplig text. Vet ni vad som flyger upp i mitt huvud då? Bockarna Bruse Adult Edition. Det var väl roligt? Det tyckte jag i alla fall och efter det var den svenskatimmen räddad. Ja, det var väl min dag i det stora hela och nu sitter jag och lyssnar på den tyska eleven som vi bodde hos´s storebrors band. Tre låtar varav två på tyska och såklart är det de två som faktiskt är någonting att lyssna på...
Ha det fint nu ska jag lägga in lite grejer i mina nya byråar, mamma (som förövrigt köpte en skinjacka till mig idag) tjatar...