Det är den 31:a i dag

Om exakt ett halvår åker jag hit:

OM NI UNDRADE LIKSOM! Haha jag sitter och ler som ett jävla fån.

ÖVERRASKNINGEN!

ROM 31 JULI- 4 AUGUSTI MED MARIKA OCH IDA! HEEEEEEEELL YEAH! ÄNTLIGEN, DEN HÄR SEGERN ÄR JAG SÅ JÄVLA VÄRD EFTER STRULET FÖRRA ÅRET!

Klass 9a

Jag. Kan. Inte. Förstå. Hur. Människor. Kan. Vara. Sådär. Det är för mig helt ofattbart, även om jag för länge sedan har insett att det faktiskt inte är så ovanligt. Jag förstår inte heller vad det är för fel på svenska lärare, vart är dicsiplinen? Förmodligen hade jag inte sagt så för två år sedan när jag fortfarande gick i en kommunal grundskola men efter ett och ett halvt år av tortyr har jag insett vikten av lärarauktoritet- ingen käftar emot i våran skola. Ingen.

Nu är det De kallar oss artister med Salem al Fakir! Någon som har koll på vilket avsnitt Oskar kommer vara med i?

Här skulle det varit en bild på Oskar på Mosebacke från i somras men jag är inne på fel inloggning. Imagine!

Gromer

Spotify ska brinna i helvetet för att de tar bort låtar av artister som är på väg att slå igenom. Först Neon Trees hela album, och nu finns bara en låt av Albin Gromer kvar. Vad är det för jävla stil. Just det, ikväll kommer det förhoppningsvis en överraskning!

MR

Sjukgymnasten imorse gick toppen och satan i gatan vad trött i låren jag är. Ska tillbaka nästa måndag, alltså blir det ingen sovmorgon då heller. Mamma ringde dessutom till sjukhuset idag och lyckades knipa åt sig en återlämnad tid till magnetröntgen imorgon 14.20 so guess what people- jag både slipper geografin och kan stryka punkten Magnetröntga på listan över 1000 saker jag ska göra innan jag dör. Shit hörrni, i år jag har hunnit stryka tre av de mindre roliga men ack så tuffa punkterna Gå på kryckor på riktigt, åka till Afrika och magnetröntga- på mindre än en månad! Hur effektiv är inte jag på en skala? Jojo, undan går det här, jag kommer inte ha något kvar att leva för om tio år om jag fortsätter i den här takten.

Skitkul att min iPod precis började krångla.

"Listening to Swedish music is like discovering the English language once again"

Jag måste bara promote:a min träningsblogg, dedikerad till mitt jävla knä. Jag har skitkul när jag sitter och skriver den, inte för att stilen skiljer sig alltför mycket från den jag använder i den här bloggen, utan för att allt blir helt annorlunda på engelska. Eller så är det för att jag är trött på hur jag använder den här bloggen och ger det hela ett litet ansiktslyft (det där sista skulle läsas med Lillbabs röst, det var så det lät i mitt huvud). HAHAHAHAHA "MEN GENERELLT ÄR DE JU MYCKET FATTIGARE, BAHAMIANERNA". Ja, jag tittar på Solsidan.

Det är den 30:e idag

Om nio månader åker jag hit: Om ni undrade liksom. Ensam med Elin av alla jävla människor. Haha, helt sinnessjukt.

Vill hitta rätt men jag ser bara fel

Vi ska tydligen åka och fika hos våra Kap Verde-chompisar snart. Det gillar vi. Haha, Kap Verde, åk inte dit.

Ät fett och socker tills du spyr

Haha vilken jävla match, man ska inte kunna hämta upp först ett 3-1-underläge och sedan ett 4-3-underläge under de sista sju minuterna i tredje perioden. Fan vad bra gjort tjejer! Nu undrar ni så klart hur mycket abstinens efter att spela som jag har? Jo, tillräckligt för att åka direkt hem och börja med sjukgymnastik. Serien slutar tydligen den 20:e mars så den har jag givit upp, men månadsskiftet april-maj ska jag vara mer fit for fight än någonsin. Jag kör på attraktionslagen och intalar mig själv att jag blir bättre konstant, då kommer jag bli det. Lite läskigt att jag blir mer och mer övertygad om att den faktiskt fungerar, The Secret är ju lite väl mycket Harry Potter. Men men, den funkade förra året och jag har en känsla av att den kommer göra detsamma även i år. Haha jag börjar skratta när jag tänker på hur det här året kommer bli, planerna har aldrig varit bättre. Det fattas bara en grej och det ska jag köra lite attraktionslag på också så ska det nog bli skitbra det med.

Är det inte lite hemskt att man ger cred till ett osynligt påhitt istället för sin egen kapacitet och prestation?

I remember the words

The trötthet dödar mig, inget liv i lådan här inte. Ska upp halv åtta imorgon för att titta på en match jag egentligen inte vill titta på. Jag vill bara träffa folk, förstår ni hur galen jag skulle bli om jag inte gick på en enda träning eller match förrän jag själv kan börja spela igen? Månader people, det är länge. Förhoppningsvis blir det inte så många för jag ska fan i mig spela cupen i Västerås.

Hade det inte varit lite kul om jag tappat systemkameran rakt i ansiktet? Spanien 2010.

Görgo i hövve

Vi åt middag, semlor och kollade på Smala Sussie för åttonde gången. För Ida i alla fall, andra (eller tredje?) gången för mig. Det måste vara den bästa svenska filmen som någonsin gjorts, så jävla klockren.

Jag ska slå er med häpnad

Jag har en finne på överläppen, hur mycket fel är det på mig egentligen? Alltså, den är ju inte mitt på läppen, utan liksom på kanten mellan läpp och inte läpp. Nu har jag använt ordet läpp lite för många gånger för att jag inte ska börja tänka på annat. Usch. Vet ni hur länge Dellan i centrum har öppet? Jag och Ida chansar på att de har öppet längre än till fem, annars får vi kolla om Konsum har semlor.

Viloläge

Det där mötet gick läskigt fort, kanske för att vi har skjutit upp punkterna rörande ekonomin till nästa söndag men ändå. Ungdomsrådet aka UR kommer nu ligga på is tills vidare, något som inte hänt våran lilla förening förut (och då har den ändå funnits i typ 100 år). Känns konstigt. Och skönt, men mest konstigt. Ikväll blir det förmodligen semlor med Ida, med vaniljräm- ingen jävla mandelmassa.

Årsmöte my ass

Ska sitta i årsmöte hela dagen. HELA dagen, ja. Av egen erfarenhet från tidigare år vet jag att det tar så lång tid, och inte är det kul heller. Bara om/när man får pizza och det har jag ju i och för sig krävt att vi ska få idag så jag räknar med det. Tar med mig datan tror jag, den brukar komma till användning. Men men men, jag får träffa Ida- det är bra.

Pingvin

Jag är fortfarande helfnittrig, har ont i hela överkroppen efter ha skrattat för mycket i för kall temperatur och har insett hur dålig kondition jag har fått efter 26 dagar utan sådan typ av träning- blir man anfådd av att gå som en pingvin i en lätt uppförbacke på tio meter är man inte längre på topp. Det passar bra in i min träningsblogg, ska skriva det nu. Imorgon är det årsmöte för hela slanten som gäller men är det någon som har kvällen oplanerad kan den ju höra av sig. Jag ringer inte er, ni ringer mig (för jag har telefonfobi)!

Cause I know you're one of a kind

Jag måste bara berömma er för ert flitiga kommenterande. En kommentar var fjortonde dag är fan inte illa jobbat, way to go.

Vi byggde med marshmallows och spaghetti på Ledarskapen och fick tydliga instruktioner: Do not eat the building.

San José tur och retur

Vet ni?

FLYGBILJETTERNA TILL COSTA RICA ÄR KÖPTA, BETALDA OCH SKICKADE! SING HALLELUJAH!

Friii som en fågeeel

Ledig idag, våran skola fick för sig att vara lite snäll för en gångs skull. Tänkte att jag skulle gå upp tidigt och kolla om jag eventuellt kanske maybe baby fått ett mail från Kilroy men nej, uppenbarligen inte. Lunch med Jennie i stan om två timmar och efter det funderar jag på att åka och kolla på killarnas skol-DM i basket. I Hagsätra tror jag att det var och det säger mig faktiskt inte så mycket mer än att gröna linjen går dit. Skitsamma, ikväll är det i alla fall äventyr med gänget på agendan.

Två rätt kan inte bli fel

Nyss såg jag en underbar sak. Titta: Förstår ni att Sveriges två bästa musiker har samarbetat? Förstår ni att det här är Guds belöning för att jag har tagit mig igenom en sådan här skitdag? Förstår ni att det här bara inte kan bli fel?

"Klumpeduns, plocka upp det där!"

Klumpeduns var det här. Vet ni vad jag gjorde när jag skulle gå till bussen innan träningen? Halkade. För första gången i vinter. Hur mycket för mycket jag tryckte ihop knät? Alldeles för mycket. Hur ont jag fick? Ont. Hur rädd jag blev? Livrädd. Hur skakis jag var i en timme efter? Satans skakis. Hur mycket vurpan fick bägaren av dålig-dag-skit att rinna över? Tillräckligt. Hur högt jag grinade på bussen? Hörbart.

Skitbra, jävla dumfan. Jag som hade varit så nöjd över att jag kunde röra på benet fram och tillbaka utan att det stoppades i mitten, nej nej sådana tramsigheter håller vi inte på med. Ska det vara trasigt ska det göra ont.

Hjärtat dunkar

Jag är på pissdåligt humör ska ni veta och jag börjar gråta vilken sekund som helst. Stressad över ett jävla i-landsproblem som egentligen inte är någon major issue, men som ändå freaks me out ordentligt. Ska ta livet av mig lite innan träningen och hoppas på att Sara kommer dit och kan trösta mig. Die life, die.

Angående Kamprad

Nu hann jag visserligen inte se dokumentären på tv som alla på Facebook pratar om, men jag vet ändå vad jag tycker. Många kritiserar faktumet att gubben Kamprad tar emot allmän folkpension när han är god för i stort sätt hur många jävla miljarder som helst. Folk menar alltså på att det är ett utnyttjande av systemet och att pengarna skulle kunna användas till andra saker (det gäller ju inte bara Kamprad, men generellt att folk som certainly not behöver den allmänna pensionen tar emot den precis som alla andra). Vart jag vill komma är att denna diskussion är hur löjlig som helst. Räck upp en ärlig hand ni som aldrig behövt barn- och studiebidraget för att klara vardagen. Ni, vars familjer faktiskt hade fixat det ganska fint även utan de där 1050 kronorna extra i månaden. Ni, för vilka barnbidraget är en symbolisk summa för ett fucking välfärdssamhälle där alla ska ha lika mycket. Jag räcker upp handen. (Här skrev jag en sak som jag tvingades ta bort för att mamma har ägglossning och är på dåligt humör, hon tycker inte att ni behöver veta hur de sköter sin ekonomi. Så jävla bitter.) Tänk om alla barnbidrag som årligen betalas ut till folk som egentligen inte behöver det, gick till de som faktiskt skulle behöva den där extra hjälpen. För någon med en årsinkomst på 300 000, är 12600 kronor om året betalningen för en persons utlandsresa. För någon med en årsinkomst på 150 000, kan 12600 göra skillnad om man sitter i en jävlig livssituation. Dessutom ska man komma ihåg hur starkt Ingvar Kamprad har präntat in Sverige på världskartan, hur han har fått svensk design att bli något eftertraktat och hur det har lett till ökad export. Nu skulle jag säga att alla bidrag borde inkomstbeprövas, men så blev jag lite osäker och undrar om den allmänna pensionen verkligen räknas som ett bidrag? Hmm, tell me någon som vet! Men alltså, innan ni börjar klaga på att mångmiljardärer tar emot en symbolisk allmän pension som varken gör till eller från, så kan ni ju gräma er lite över att ni själva går på bio och köper billig importvodka för studiebidraget.

Yeah, 'bout that...

Vi har fått som uppgift på Specialidrotten att börja föra träningslogg och lärarens förslag var att vi skulle börja den första januari. Den andra januari vet ni ju vad som hände och jag tänkte "vad fan gör man nu då?", pratade med läraren och till min förvåning sa han att jag egentligen hade det bästa utgångsläget då jag tvingats tänka om från mina ursprungliga mål och måste lägga om träningen. I ALLA FALL, han gav oss föra veckan förslag på olika typer av träningsloggar och påpekade att det inte behöver vara så tråkigt att man skriver i en liten bok varje dag. Har man ADHD kanske det är bättre att filma sig själv när man pratar om det man i vanliga fall brukar skriva upp. Och har man bara lite ADHD så kan man blogga. BULLSEYE! Klart som fan jag ska starta en blogg, då kommer det bli hur lätt som helst. Fixade den igår (här kan ni läsa om ni vill, fast det vill ni ju inte men läs ändå, det är ganska mycket ordbajsande och oseriösa grejer också) och skulle maila adressen till läraren. Gick in på skolmailen och högst upp fanns ett mail från honom- You can work from home tomorrow morning if you want to. Hur. Glad. Blev. Inte. Jag? Istället för att börja 8.10, så börjar jag 10.45- precis som alla andra i min klass. Oj, jag måste gå om en kvart och jag har inte klätt på mig.

"Fy fan Fanny du är så jävla klen"

Sara kom upp till hallen och hjälpte mig med rehabträningen, min egen högst personliga samt rutinerade sjukgymnast till vän. Hon sa ännu en gång att jag MÅSTE tänja ut knät, hur satans jävla ont det än gör och så låg jag där, med foten uppflugen på en liten plint, hängandes med knät som töjdes neråt. Jag kan ju säga att endorfinerna som skickades ut var inte att leka med, jag gapskrattade samtidigt som tårarna började rinna för att det var så jävla obehagligt. Men vet ni? Jag kan för första gången sedan den första januari sitta med helt utsträckt ben i sängen. Förstår ni hur skönt det är att inte behöva ha stöd eller sitta med böjt knä? Att det sedan gör förbannat ont att trycka ihop benet är en annan sak. Knäna är en sådan där sak som jag tror att man måste uppleva icke-funktion med för att uppskatta dem ordentligt. Jag är uppriktigt sagt tacksam för att jag kan böja på mitt andra knä utan att det tar stopp och gör ont. Tänk på det ni som inte idrottar och drar på er skador, börja aldrig motionera. Dessutom börjar tejpen som sjukgymnasten satte fast på knät i torsdags lossna och jag kan ju känna så här i efterhand att jag kanske skulle ha epilerat benen innan, att dra bort tejpen gör lika ont som att trycka ihop knät. Undra hur stel jag kommer vara imorgon.

Jag tror att det är dags

Jag ska träna idag, för första gången sedan den 2:a januari vilket med andra ord är första gången på 23 dagar (SER NI! JAG SA JU ATT ALLT ÄR 23! GAHHH WE'RE ALL GONNA DIE! Eller asså, nej, kanske inte men you get the drift...). Om det är innebandy jag ska träna? Nej för fan, sjukgymnastik för hela slanten. Taggar lite med deeetta:

"Honey, Ray Charles could see your control issues"

Ni vet den där känslan HELL YES I NAILED IT! ? Den har jag idag. Jag totalsatte proven, om man bare in mind att jag varken pluggade ordentligt, hade vem-bryr-sig-inställningen innan och går sam vilket bara i sig ursäktar mina kassa mattekunskaper. Fan hörrni vad bra det känns, nu är det flum i några veckor innan läx-tsunamin slår till igen. Grejen är bara den att jag är så inne i flowet just nu att jag funderar på att göra de där småläxorna som normala människor inte gör. Det vore ju kanske en skam men man kan ju alltid prova, och visar det sig sedan att det var totalt bortkastat så vet man ju det till nästa gång.

Det här är förövrigt inlägg nummer 2300 och ni som vet min obsession with just numret 23 kan ju gissa min föga förvåning. Coincidence? I think not.

Stuck in reverse

I want a perfect moment
I want to go tonight
I want to see the star shoot out of
a pitch black sky
I want to start a fire
I wanna burn tonight
I want a world in motion
I want to see the signs
Race through my mind
All I want now is a white light moment
Come with me tonight
Monochrome city the color’s fading
Watching the world in your eyes
Take me around the planet,
take me through space and time
Paint me a perfect picture and
make sure you cross the line
Don’t let the colours scare you,
it’s just a state of mind
We´ll stay out of sight.

(Tove Styrke, White Light Moment)

Så jävla stillastående, trots att allting snurrar fortare än någonsin. Now what?

I'm in it for the pride and glory

Sammanfattar en sisådär 100 Powerpoint-slides om English Literature History och känner att snart kommer fjärranslutningen ramla ihop, det gör det alltid när man behöver den som mest (vilket är dagen före ett prov och alla plötsligt måste nå det man ska plugga på). Rådiggar att vi dessutom har matteprov imorgon, matte som jag inte tittat på på flera veckor. Ähh, jag satsar på nationella i vår, kan fixa mitt VG då. Och om inte det så är jag i alla fall skyddad mot hepatit A och B i ett år framöver från och med idag, tog den andra Twinrix-sprutan när vi ändå var hos läkaren. Tar den tredje i maj eller något och sedan är jag fett fri från hepatit i antingen 25 år framåt eller hela livet, de har tydligen inte så stor koll på det där ännu. Undra om hepatit B är värre än Matematik B? Nää, inget är värre än matte B.

Och sket i skolan för det kvittar

Dagens första lärdom:

• Det finns en anledning till varför man ska hålla sig till restriktionerna och följa instruktionerna. Säger läraren att man ska skriva en essä under två lektionstillfällen ska man inte ta hem och skriva så mycket att man sedan inte har tid nog att faktiskt renskriva allt.

Jag fick bifoga mina små A5-kladdpapper och stryka under det som var menat att vara med och numrera sidorna. Vette fan om läraren kommer lista ut hur han ska läsa allt och det är synd, för texten blev jävligt bra. Missar jag MVG:t missar jag det för att jag uppenbarligen inte är någon hejjare på att anpassa arbeten efter instruktionerna.

Dagens andra lärdom:

• Om du ska till läkaren och kolla knät och får för dig att det är mer praktiskt att åka i mjukisbyxor, ha då i åtanke att det möjligtvis kanske kan hända att det står en kille från Handelshögskolan i Armaniskor och bara är allmänt jävla skitfräsch utanför dörren som "gärna skulle vilja ställa lite frågor om privat sjukvård" när du går ut. Matcha mjukisbyxorna efter bästa förmåga.

Det gjorde inte jag.

Jag har synat din aktion

Sitter och skriver min essä till imorgon som man egentligen ska skriva under lektionstid. Fuck that, mina arbeten blir inte bra om jag håller mig till sådana regler. Den blir ganska bra tror jag, men det kanske är för att jag totalt har adapted känslan av att Svenska B är hundra gånger lättare än Svenska A. Så är det förmodligen inte men jag vill inte säga att jag har blivit bättre på att jobba utifrån kriterierna för det vet jag inte, även om det känns som det.

Hatkärlek

Jag både älskar och hatar de här dagarna då man verkligen måste göra viktiga saker, typ plugga, men som alltid slutar med att man gör något betydligt roligare och onödigare. I dag har varit en sådan dag. Jag skulle ha skrivit essä och pluggat satan till engelska- och matteproven på tisdag men har egentligen bara blivit fattigare. Främst på mat, på fika och på ett sketet nagellack, inte ens en extern hårddisk hittade jag (läs: inte ens en extern hårddisk i fin färg hittade jag). Men jag har haft det bra ändå, betydligt mycket mysigare än jag hade haft om jag suttit hemma och pluggat engelsk litteraturhistoria.

Veronica Maggio den 27:e augusti, Grönan.

Så månge gånger

Sov hos farmor i natt, världens bästa farmor. Helt klart, utan omsvep. Skulle egentligen pluggat satan nu på dagen men så frågade Slemma om jag hade lust att hänka med till Forum och det tackar man ju inte nej till. Ska bränna mina presentkort på Zara, köpa en extern hårddisk och äta lunch. Tackade dum som jag är nej till pannkakor för en halvtimme sedan, tanken att man faktiskt BLIR hungrig förr eller senare slog mig aldrig. Måste få tag på Fritzel också och komma på vart vi ska fika, kvällsfikor på söndagar är nämligen knepigt. Men det löser sig nog, allting löser sig.

P3 Guld

OSKAR SPELAR! Åhh, världens bästa Oskar. Så jävla bra, rakt igenom. Är det något som får mig att se tillbaka på 2010 som ett bra år så är det hans låtar, faktiskt. Hör jag dem så inbillar jag mig att sommaren kanske inte var så satans tråkig trots allt, även om den var det. Åhh nu är det priset för Årets Artist som ska delas ut- Oskar, Danne och Robyn är nominerade!...Robyn vann! Aa men det var bra, hon är bra. Hon är fan skitbra, fast de upptäckte jag ju typ förra veckan men ändå. NU ÄR DET ÅRETS LÅT! Oskar better be nominated! Jaaaaaaa! Från och med du! Och Gubben i lådan! Jeflar det går bra nu. Fast nää, Robyn fick den också. Jag och Amanda ska gå på P3 Guld-galan nästa år, det har vi precis spikat.

Pretty people don't go to heaven

Skitkul att min vänstra tumnagel är totalt missfärgad av mitt jade-färgade nagellack. Det går liksom inte bort hur mycket jag än gnuggar. Men nu är skiten lila i alla fall och händerna ser faktiskt ännu brunare ut. Vet ni vad det bästa var med Kap Verde-resan? Att mina händer och fötter har blivit bruna, för är det något jag tycker är vedervärdigt vidrigt så är det vinterbleka händer. Jag känner mig faktiskt kopiöst mycket fräschare nu, även om jag fjällar lite på armarna för första gången i mitt liv. Ska spela sönder lite Ola Joyce och Albin Gromer innan jag jag åker bort till hallen. Albin Gromer är dessutom producerad av Jespers bror så jag sa åt honom att hälsa att han är en freakin' fantastic producent, till svar fick jag ett lyssna in på den där lilla *nedvärderande ord*. Johodå, det ska jag visst. Vet inte om jag åker hem efter matchen eller om jag går till Zebbe på en gång men det lär ni märka. Snart: DJURÖKROSS!

Now I'm free, free fallin'

Jag är inte trött, coolt va? Det var ganska länge sedan nu som jag var så här utvilad, förra helgen lyckades jag sova för mycket och det var då zombie-tillståndet började. Idag måste jag dock vara på topp, ska vara förste vattenpåfyllare på matchen- damlaget mot Djurö-Vindö, derby med andra ord. Fuck my life för att jag inte kan spela, jag hatar att inte få kallelser på mailen under veckorna och jag hatar att de spelar sådär extra jävla bra just när jag är borta. Eller nej, jag hatar inte att de spelar extra jävla bra, men jag hatar att jag inte kan vara med. Åker förmodligen dit redan vid två för att få platser och sedan börjar matchen vid tre. Be there or be dålig.

Jag hade för mig att jag syntes mer på den här bilden men ni kan ju roa er med att hitta mig.

Spanien, 2010.

I'm so happy that you are gone

Imorgon ska jag träffa Zebbebebbe som jag träffar alldeles för sällan och dra på kvällsäventyr. Det behövs, Zebbe behövs. Tycker han att jag är dum i huvudet så säger han det, vare sig mina föräldrar är med eller inte och ofta tycker han just det, att jag är dum i huvudet. Jag kommer ihåg i slutet av sexan när jag skulle flytta över mitt nummer till det nya sim-kortet och inte vågade ringa Tele2, då gjorde han det åt mig. Jag måste varit jävligt läskig och respektingivande på den tiden för nu skulle inte en jävel förutom mamma och pappa göra det åt mig. Zebbe brukade även få rejäla vredesutbrott när vi var yngre och det var ju inte alltför sällan som de var riktade mot mig. Vi kunde börja skrika på varandra om vilket lag som egentligen skulle ha det där inkastet och några gånger minns jag att jag tänkte att Nu dör jag om jag säger ett ord till. Det fina var att när klockan väl ringde och vi gick in i klassrummet var det som om inget hade hänt.

Är det en sak jag alltid kommer ha som universell sanning i mitt liv, så är det att jag är evigt tacksam för att få ha växt upp med människorna i min gamla klass. Så jävla olika och så jävla bra tillsammans, de opassande pusselbitarna växte liksom ihop tills de passade. Jag kan ärligt säga att det är tack vare dem som jag är den jag är idag, och jag är verkligen inte missnöjd någonstans. På söndag är det dessutom kvällsfika med Frida och Jennifer och nästa helg tror jag minsann att det vankas bio med Ida, Lizette and the one who's name cannot be said.

Till alla er fina, fina människor som vägrar släppa taget trots år och nya vägar och som låter mig vara psyko och dum i huvudet- tack.

Lätt att vara efterklok

Inför de allra flesta scoutläger jag har åkt på i mitt liv så har jag och Ida alltid kommit överens om att hon tar med sig kameran och jag tar med mig något annat viktigt, typ våtservetter (say nothing, jag har fått tillräckligt med skit för det). Grejen är bara den, att idag när jag insåg att jag måste börja fundera på 18-årspresent till henne, så kom jag på att det är jävligt dumt att det alltid är hon som haft med sig kameran. Jag tänkte att man skulle kunna fixa ihop en sådandär fotobok med texter och grejer men nää, det skulle innebära att jag skulle behöva be henne om bilder, alternativt att be Mathias hacka hennes dator eller något för att kunna ge bilderna till mig. Jätteilla. Så, vad ger man sin äldsta vän i 18-årspresent? En present som kind of have to be special? IDA! VAD VILL DU HA?

Fett pepp på knä-pain

De hade nyss ett reportage på sporten om ett nytt träningsprogram som tagits fram för att förebygga knäskador bland tjejer, främst inom fotbollen. Jag blev fett pepp, på att göra lite sjukgymnastik. En fredagkväll. Klockan 22.07. Mitt knä ska bli bra och fan heller gå sönder igen, även om det krävs operation och ingen innebandy förrän säsongen är lagom mycket över. HAHAHA NU SKA DE PRATA OM BRISTEN PÅ INTERGRATION INOM INNEBANDYN. Fy vilken ful tackling, they go Israel-style. Nää men knä var det, jag har bestämt mig för att istället bara för att åka till varje träning och kolla, så ska jag göra min sjukgymnastik när de andra gör betydligt roligare grejer.

Skitskoj semester var det ja.

Så ge dem ett finger och värm min hand

Jag blir så glad när jag ligger i sängen och kollar till höger för det är inte en pryl på golvet. På den sidan i alla fall, den andra kanske jag ska göra något åt. Knäskydd, papper, tidningar, kläder, laddare, schampoo, presenter jag inte kommer få chans att lämna förrän någongång runt 4:e mars 2015, mer kläder, böcker, epilator, väskor, skräp, fjärrkontroller, lönespecifikationer (mamá will kill me), årsrapporter (mamá will kill me), bankbesked (mamá will kill me), kameran, reseväska och så lite mynt. Bland annat, ni kan få komma på studiebesök om ni vill men det sker på egen risk. Men det ska nog gå bra, det är ju som sagt bara halva rummet som är så.

One day you'll regret it so hard not even your (un)charm'll save you

Nu ska jag slockna lite i sängen och inte vakna förrän det är absolut nödvändigt. Somliga av oss höll oss faktiskt vakna hela skoldagen trots att man känner sig som en urvriden zombie. Åhh vad jag vill se The Tourist, om ni undrade liksom. Och The Tree, den verkar fett sentimental.

Revision

Jag gick in i matteklassrummet och så råkade min iPod glida av datan som i sin låg ovanpå matteböckerna, skrek ut ett HELVETE när den dunsade i golvet och läraren vänder sig om med feta leendet:
- Are you alright Fanny? It's Friday, and minus ten degrees but that we don't have to mention, smile!
Det måste vara fruktansvärt att flytta från Australien till Sverige, på riktig. I dag är två av mina tre lärare från Australien och ingen av dem är riktigt klok. Jag har alltså mattelektion nu men känner att min geografiuppsats är liiite viktigare, trots att vi har revision av hela kapitlet inför matteprovet på tisdag. Ha, jag längtar till nästa tisdag för då är allt över. Nästan allt, båda proven och essän i alla fall, sedan är det bara en sketen leadership evaluation att klippa ihop och lite special sport att fixa. Hmm...min data dör om två timmar, det vore ju olyckligt om jag inte kommer hinna skriva uppsatsen i tid.

Men hallå

Klockan är fem över elva och jag skriver uppsats till imorgon. Det är över 100 personer inne på Facebook och det skrämmer mig, hur i hela helvetet orkar folk vara vakna nu? Jag fattar inte! Jag ramlar ihop snart! Och orkaner är så ointressant att ni anar inte. Fuck mig själv att jag inte började tidigare, det här suger. Dude, she just called you lazy. OH HELL NO...do my homework. Okej, fett krystad. Men jag kom på den uuultimata förut, som tyvärr bara är rolig för speciellt inbjudna- Dude, she just called you faggot! OH HELL NO! Umm...wait, I'm just gonna finish off my lindy-hop! Som sagt, fett internt. Hmm...tycker ni att jag ska hoppas på att allt löser sig imorgon eller ska jag skriva mer nu? Jag är ju liksom så hääääääääär nära på att somna och jag slipper inte idrotten imorgon bitti, alltså blir det ingen sovmorgon. Måste fundera lite, hej hej.

Be your own doctor

Idag har jag lärt mig tre saker.

1. Det heter menisk och inte minisk.
2. En av mina är förmodligen trasig.
3. Försök aldrig vara din egen doktor.

Ja, det var vad sjukgymnasten trodde i alla fall så hon skrev en remiss till läkaren jag ska tillbaka till på måndag att he better send me to the MR. Nu har jag alltså bestämt mig för att det är en trasig menisk jag har dragit på mig och inget annat och det är ju faktiskt inte så dumt, för enligt Dr. Sara som är dotter till Dr. Jan Ullberg så är meniskskador de bästa vad gäller rehabilitering, dessutom lät sjukgymnasten väldigt lugnande när jag frågade om det var över med innebandyn. Fast det kanske är en del av jobbet som sjukgymnast att vara en bra skådespelare, jag vet inte. Men så kom vi ju till punkten då jag fick för mig att jag kanske ska kolla upp vad en menisk faktiskt ÄR för något. Det är ju ett sådant där ord som man hör jämt och ständigt men som man inte har riktig koll på. Googlade därför och tre minuter senare satt jag och stortjöt. Okej, kanske inte stortjöt, men smågrinade. Det stod nämligen att läsa att rehabtiden kan vara upp emot sex månader om man gör ett av de vanligare ingreppen. Den andra rehabtiden var några veckor-några månader men fuck no att jag kommer ha sådan tur att jag har dragit på mig rätt skada för meniskektomi.

Som ni kanske kommer ihåg så vet jag inte ens om menisken verkligen är trasig, men jag go drama queen på en gång i fall att, "det kan ju aldrig skada att oroa sig i förtid"... Alltså, don't go to Dr. Google.

All we ever do is talk

Jag kände att jag kunde fortsätta när jag ändå är i farten. Måste kolla om "Trash talk" finns, det är ju mitt modersmål. Herregud vad jag och Angelica har trash talkat idag, så jävla skönt att få ur sig allt. Titta på fan:

Communicate out loud

De skulle tydligen inte göra något viktigt idag (eller jo, planera Islandsresan jag tackade nej till men det involverar ju liksom inte min veto) så Ida höll med om att jag skulle göra läxorna istället. Mamma säger att jag är ett jävla snusko som biter bort nageltrångsnageln med tänderna och när jag påpekar att Tuva faktiskt slickar på fötterna på kvällarna ("de blir så torra") försvarar hon det med att "Ja men det är ju när hon är trött". So what? Jag är konstant trött?

If I could press rewind

Jag måste plugga. Alltså verkligen, på riktigt. Imorgon har vi trials på engelskan och tills dess måste jag ha fixat fram konkreta bevis att lägga fram för att William Shakespeare inte skrev verken av "William Shakespeare". Jag ska dessutom kunna grilla hans fru Anne Hathaway, vilket är svårt med tanke på att hon känns som ett skitkasst vittne. Vi har även essäskrivning på svenskan som jag måste förbereda något kolosalt och jag känner. Inte. Riktigt. Att. Jag. Hinner. Det. I och med att jag har lovat att komma till scouterna i dag. Till på fredag ska jag även ha skrivit mitt arbete om hurricanes (igår glömde jag bort vad det heter på svenska och fick slå upp ordet) till geografin och hur mycket har jag hunnit göra? INTRODUCTION! Bara! Fihihihihihitta också jag hinner inte åka bort ikväll.

At least someone gets me

Äntligen har Facebook gjort både ironi och sarkasm till officiella språk.

I love when it's all too much, 5am turn the radio up

Det där var fan det roligaste frisörbesöket ever, haha herregud vi skrattade konstant. Vi borde ha ett filmteam med nästa gång, i alla fall candid cameras i takhörnen. Tack tack tack Linda!
Åkte snabbt till mamá och lämnade grejerna, snabbt till McDriven och snabbt till träningen för att vara lite social. Åhh, jag måste bara berätta hur nöjd jag är med allt just nu, skolan flyter på trots att vi har piles of killer sizes med arbete till nästa vecka, planer går i lås, lärare övertygar mig om MVG:n när jag själv tittar på mina criteria sheets med råångest, jag har förhoppningsvis kastat kryckorna för den här gången och och och framför allt lyssnar jag på Robyns och Pinks dunkigaste låtar om och om igen konstant och hela tiden nonstop. Jag tror att det är låtarna som gör allt så bra just nu, freakin' fantastic. Det är sådana här stunder man börjar undra varför man så sent som förra veckan ville gräva ner sig i en grop och inte gräva upp sig förrän i vår.

This is hardcore and I'm indestructible!

No crutches for Cripple

Det har gått (hehe) bra utan kryckor. Trött har jag blivit och ont har jag haft men I'll manage, no crutches for Cripple som de sa när jag kom till skolan imorse. Ska försöka packa och plugga nu i en timme innan vi åker till Elaka Frisören och klipper skatbona av oss. Fast nej, mitt är inte så skatboigt, folk frågar fortfarande om jag är nyklippt och jag har inte klippt mig sedan november. Mitt hår är dock jättesmutsigt, säg-till-om-du-vill-steka-ägg-fettigt liksom. Meeen, det är det fina med Linda, hon är den enda som jublar när man inte har tvättat håret på alldeles för länge. Jag ska inte nämna hur länge hon gick i somras utan att använda schampoo, det är ju middag snart tänkte jag och det vore ju synd att förstöra aptiten redan nu.

Nu kör vi, ända ner i sängen

Don't get me wrong. Or, please do, for laughter's sake. Nää men nu ska jag stupa efter sju timmar framför datan varav de allra flesta har varit sjukt effektiva. Imorgon tänkte jag skippa kryckorna för första gången sedan jag fick dem (vilken innebär första gången på två veckor) och hoppas på att jag inte halkar och drar sönder något. Jag har ju i och för sig fyllt på iPoden rejält, alltså skulle en dag på sjukhus säkert gå bra ändå. Haha tänk om jag skulle halka och faktiskt pajja knät på riktigt, då är det bye bye innebandy på ett jävla tag (jag tror inte ni förstår min abstinens efter att träna). You don't know what you got til' you're missing it a lot liksom. Hörrni, jag ska nog lyssna på Erik Hassle innan jag somnar, inser att jag inte gjort det sedan i november. Herregud.

Blissfully painful and insanity

Har fått värsta rycket när jag bara sitter och laddar ner låt på låt på låt. Ja, det vill säga till listentoyoutube tycker att det räcker och säger upp samarbetet. Jag förstår inte att jag inte har insett hur jävla bra Robyn är förrän nu, helt galet. Och kolla här, it must be a sign:

Time machine

Pluggar med Robyn dunkades ur högtalarna. Fan, nu har jag skrivit den bästa analysen av en labbrapport NÅGONSIN! Jag har till och med KÄLLOR på att det jag säger är sant! Shit, det går bra nu. Haha är det inte konstigt att det man blir mest stolt över alltid är NO-arbeten och inte saker man killer på? I've mastered the Osmosis-process, när jag nu ska använda det i livet.

Have you heard the news today?

I'm leaving town, cashing out.

Eller kanske inte, men måndag är det och imorse var det morgon (Monday morning för er som inte har alla skruvar på plats). Åhh hörrni vad jag älskar mina måndagar, halvdag for sure. Att dessutom få sovmorgon och sluta tidigt gör ju inte att jag klagar mer. Fick tillbaka min bokanalys efter ett sisådär halvår på svenskan och hell yeah vad alla kriterier var förkryssade. Varför känns Svenska B lättare än Svenska A? Någon? (Det där kommer jag ta tillbaka så hårt om några veckor när jag börjat läsa Brott och Straff.) Köpte i alla fall choklad på vägen hem, och en ny tandborste och tandkräm. Kassörskan måste trott att jag var schizo. Alternativt sköter mina tänder väldigt väl eller har en hemlig familj i källaren. Men nej, jag behövde en ny tandborste och tandkrämen var slut. SHIT! JAG MÅSTE KOLLA RESULTATET PÅ GEOGRAFIPROVET! Hang on a sec!

One sec, two sec, three sec...

Fy, det där kan vi spy lite på. Om jag nu inte lyckats läsa hennes excel-filer helt fel, och det kan vi ju hålla tummarna för.

Förlåt att jag aldrig nånsin sagt förlåt

Hörrni förlåt för att min blogg är så fruktansvärt tråkig för tilfället. Inga försök till humor någonstans. För det är ju försöken ni skrattar åt, right? Och jag har aldrig varit med om att jag har lagt in mindre bilder än just nu och DÅ är det illa. Jag ska bli bättre, promise va!

Domingo

Bra dag för jag har gjort nytta. Nytta på så sätt att jag har varit ett fantastiskt stöd till tjejerna på matchen. Nytta på så sätt att jag har pluggat på en läxa som inte är till imorgon utan till i övermorgon (det ni)! Och nytta på så sätt att jag har ätit mackor till middag. Och till lunch men det gör inget för jag köpte en korv i hallen och då är ju liksom dagen så gott som räddat från all ondska. Mähä. Imorgon är det måndag och på måndagar har jag inte längre en killing håltimme på eftermiddagen utan går mellan 10.10 och 13.15 eller något. Visst gillar ni det här med mig (inte åt mig, meeed mig)?

Fina fina Ugly Betty

Dagen har innehållit lite terrakotta-armé på Östasiatiska museet, lite indisk mat, lite fika hos farmor och ett litet Ugly Betty säsong 4-maraton! Världens bästa serie, tillsammans med Lost. Pause från datan idag, ganska skönt. Nu ska jag och Amanda fortsätta snacka skit på msn, hej svejs!

Bra för magen

Jag har passat på att cutta ner min Ladda Ner-lista på Spottan nu i några timmar. Äntligen lite ny musik. Jag hann dessutom med att fylla på den ordentligt men sedan lade Listentoyoutube.com av vilket innebär att olagligheterna får vänta till någon annan gång. Jag är glad, har en bra magkänsla. Jag vill somna med den känslan tror jag. God natt.

Efter regn kommer solsken

Eller ännu mer regn, om det är dåligt väder. Idag har det varit både regn och solsken. Regnet var dock ackompanjerat av ett fett jävla åskväder för min del. Åhh vad jag skrek, ut med frustrationen! Sedan kom jag på att sådana skitsaker inte ska varken förstöra för eller påverka mig, så jag satte igång med att komma på varför den här dagen är bra. 1. Jag åkte till skolan på ett annat sätt. Sättet innebar buss till Odenplan och sedan tunnelbanan därifrån istället för tunnelbana hela vägen. Måste jag nämna att jag hatar tunnelbanor eller har ni förstått det tidigare? Det färdsättet var dessutom lättare med kryckor. Och med tanke på kryckor- nummer 2. Jag kan gå mycket bättre idag! 3. Vi fick mail från Volontärresor/Kilroy Travels där det stod att de redan nu reserverat biljetter till oss i höst, vi ska bara höra av oss på måndag och se till att skicka kontonummer så har vi biljetterna till Costa Rica i början av nästa vecka. 4. Jag var duktig och lagade middagen, vid vilken jag och Muminmamman fastnade och diskuterade allt mellan himmel och jord (bland annat personligheter). 5. Nu är det helg och jag ska äta choklad, ha lite quality time med de där mupparna som envisas med att tro att de bestämmer över mig och glutta lite innebandy!

2011, what about it?

Jag sitter och inser grejen med att fylla 18: man kan göra vad fan man vill (läs: man kan resa). Elin fyller 18 imorgon, nu vet ni. I alla fall, jag sitter även och inser hur bra mitt år ser ut att bli. Ett år i resväskan typ. Och ett år av friheter, körkort typ. Här får ni min preliminärlista på hur jag har planerat att mitt år kommer se ut:

• Kap Verde, 3-10 januari. Check!
• London i vår (fortfarande planeringsstadium).
• Innebandycup i Västerås, skiftet april-maj.
• Gå ut tvåan med ett VG (Matte B) och resten MVG.
• Jobba, funderar på att söka något annat (men å andra sidan har jag fantastiska arbetstider, fantastisk lön och fantastiska kollegor som det är nu).
• Fylla 18 och fira med pompa och ståt.
• Ta körkort.
• Resa till Norditalien med familjen (väääldigt eventuellt)?
• En sommar fylld av konserter.
• Rom, första veckan i augusti. Håll tummarna för att Marika inte får jobbet hon sökt för då kan vi inte åka.
• Börja sista året på gymnasiet.
• Spanien med innebandyn, 8-12 september.
• Costa Rica med Elin, 30 oktober-13 november.

Det låter väl bra? Problemet är bara att jag är så pass autistisk att jag kommer bryta ihop om allt nu inte kommer följa planeringen. Med andra ord skulle jag inte ha skrivit den här alls.

Today är en sån där day

När man inte orkar platta håret. Så man skiter i det. Annars hatar jag numera fredagar, efter idrotten är det, i ordning: Matte, Naturkunskap och Geografi.

Grekknark

Ni vet väl att man blir sort of immun mot Tigerbalsam och sådana grejer efter några år av regelbunden användning? Jag har blivit det i alla fall. Men, nu hade vi tydligen fått hem ett grekiskt liniment av Muminmammans danslärare och Jesus Kristus Gud i himmelen vad det känns! Kan ju bero på att jag har stängt in allting under ett knäskydd men man blev yr bara av att ta bort korken på tuben. Värre än hasch, helt klart.

Man kan ju alltid försöka

The.Real.Grej.Of.The.Fucking.Day

Jag vet att många av er säkert har tvivlat och tänkt att "ja men dream on, sikta mot stjärnorna och kom ingenstans alls". Jag har inte tvivlat. Mitt gymnasieprojekt ska bli det coolaste någonsin (precis som mitt 18-årsfirande). Guess what?

FUCK YEAH PEOPLE! I'M GOING TO COSTA RICA!

Tänk att det hela började med en Facebook-annons i högermarginalen.

Grej.Of.The.Fucking.Day

Här är Heidi, den skelögda pungråttan.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR! EN SKELÖGD PUNGRÅTTA! Sök på "Heidi, das schielende opossum" på Facebook, det har jag gjort!

Man måste ju börja i tid

Satt vid middagsbordet och kom på att jag måste börja planera min 18-årsdag. Den 11:e juli. Ett tag kvar jag vet, men stora grejer måste planeras i tid. För stort, det ska det bli. Det kommer bli den mest fierca 18-årsdagen ever, just saying. Vi skippar åhh-nu-ska-jag-ut-på-krogen-och-supa-bara-för-att-jag-kan, och vi skippar definitivt en dräggig hemmafest. Det här ska bli flashigt. Flashigt som fan.

Buttered up

Jag älskar lärarnas överdrivna sympati över min kryckgång. Stod och pratade med skolsekreteraren i tio minuter om innebandy när jag egentligen bara skulle hämta busskortet. Sådant kan man också roa sig med. Snart kommer mamma och hämtar mig, got-to-go vettni.

(Hehe "got-to-go", nej du, det känns ju dumt när man kan åka bil.)

Worth it

Nu har jag haft min första tur till skolan på kryckor. Kommunalt alltså. Jättekul att den ena halkskyddsprytteln trycktes upp så att jag inte kunde flippa tillbaka den, slutade med att jag satt och skruvade med en kniv under lektionen. Den där lektionen som jag fortfarande har men som jag spenderar i datasalen görandes ingenting. Vi ska fylla i ett papper över våra långsiktiga samt medium term goals med våran idrott. Ehh...

1. Bli frisk.
2. Sluta ha ont överallt.
3. Inte göra illa mig igen.

Vi kan väl börja med det. Det är ju inte så att jag är lika hårdsatsande som killarna, nej fan- de ska till OS. Jag spelar innebandy. Innebandy är liksom inte så stort att man kan bli någonting. Men...vad säger vi om att gå upp till division 2 inom, let's say tre säsonger? Det låter väl bra tjejer?

Äta

Jag sitter och tröstäter i sängen för att min skola är ett jävla rövhål. Nu var det inte så illa den här veckan visade det sig, men däremot blir nästa vecka extrem. Jag har aldrig tröstätit förut, fan vad törstig man blir av godis och chips på kvällen.

Det som började så bra

Världens bästa lag gjorde kvällen så jävla bra. Tills nu. Vi har tydligen blivit överrösta med plugg idag. Engelskaprov nästa tisdag, matteprov på fredag, en labbrapport som ska in på fredag trots att han sagt att vi ska få två veckor på oss efter lovet och ett geografiarbete. Lägg till det en svenska-essä nästa måndag och massa annat skit som inte har något datum. Nu börjar jag gråta, helvete helvete helvete jag orkar inte. Ångest. På riktigt. Jag vet inte hur jag ska fixa det. Jag som var så lugn för en halvtimme sedan. Jävla kryckor. Jävla skola. Jävla mensvärk. Jävla fan nu är labben tydligen till imorgon. Måste kolla med gruppen. FAN VILKA ÄR I MIN GRUPP? Nu blir allt svart i huvudet. Jag vill inte.

Nyårslöfte number two

Jag kom på ett till nyårslöfte i veckan. Förmodligen när jag låg där i en solstol och gjorde just precis ingenting. För så var det, de stunderna jag inte läste eller lyssnade på musik, så gjorde jag ingenting. Jag tänkte inte. Inte en tanke. Jag har nog aldrig varit med om något sådant förut, en mental härdsmälta som stängt ner systemet. Kanske för att jag ganska snabbt insåg att nej, jag kommer verkligen inte göra någonting den kommande veckan. Jag tror att jag kopplade av, eller något. En helt ny upplevelse var det i alla fall. Under veckan hade jag tankar på skolan max fem gånger och det var gångerna jag råkade se latinboken på bänken på hotellrummet. Latinboken som jag öppnade en gång, rabblade presens passivum ur, stängde igen och lät ligga orörd. Jag kopplade bort skolan totalt och det, mina vänner, är stort. Jag lever för skolan. Nej, jag lever av motivation och jag lever för prestation, perfektionism och bekräftelse, med två mer samlande ord för skolan. Jag kopplade bort det jag lever för och gjorde något annat. Att det där andra sedan innebar absolut ingenting spelar ingen roll.
Mitt andra nyårslöfte är att jag ska lära mig fokusera. Kopplar jag av, så ska jag kopplar av. Pluggar jag, så ska jag plugga. Spelar jag innebandy, så ska jag spela innebandy. Umgås jag med någon, så ska jag vara där och inte ha huvudet nervänt mot mobilen.
Vill ni veta en av anledningarna till att jag har lyckats så pass bra i skolan? För att jag lever för skolan. Mitt stora fokus ligger alltid där, även om jag kanske inte alltid mår så bra av det. 100% eller 0%. Ända in i kaklet eller kvar på startpallen. Man kan inte gå på halvfart, man kommer ingenstans om man inte gör saker fullt ut. Jag är jävligt manisk när det kommer till saker jag brinner för, vare sig det handlar om att prestera eller att samla på nyckelringar. Jag har aldrig sett poängen med att göra saker halvbra, gör jag något så gör jag mitt bästa, det finns liksom inget annat alternativ.
Vart jag vill komma är att jag måste lära mig att fokusera på det jag gör, att vara närvarande där och då och inte någonannanstans. När jag slappar så får jag inte tänka på skolan, det mår jag bara dåligt av. För att allt det här diffusa flummet sedan ska fungera rent praktiskt i mitt liv krävs dock mycket bättre planering av det som måste göras, men det kan vi ha som nyårslöfte nästa år.

Det har kommit ett brev

Det är inte bara mamma och Johan som har fått massa viktiga kuvert i posten när vi varit borta, nej, jag har minsann också fått. Tre stycken faktiskt, tre hela viktiga kuvert. Jag öppnar det första från Transportstyrelsen: åhh så trevligt, mitt körkortstillstånd, en aning efter alla andra. Då är det bara till att börja boka in lektioner och dra med mamma och pappa ut på vägarna (numera lagligt). Läser även att man får börja övningsköra med släp den dagen man uppnår en ålder av 17 år och 6 månader. Idag är det den 11 januari, idag är jag 17 år och 6 månader. Ödets ironi.
Nu ska jag öppna det viktiga kuvertet från Handelsbanken. Haha, mina kontoutdrag för 2010, det vill säga för de konton jag själv har tillgång till. Kul papper... Men ja!!! Det är ju mitt resekonto! Det enda konto som jag faktiskt är intresserad av. Det var ett kul papper! Och jag har fått hela 4 kronor i ränta! Ehh. På det andra kontot har jag fått 22 spänn i ränta. Ränta är fett fånigt.

Hemma

När jag gick i åttan hade min engelskalärare en lärarkandidat med sig i sitt arbete under ungefär ett halvår. Lärarkandidaten var från USA och hette Chris. Jag kommer ihåg att jag tyckte att Chris var trevlig och har alltid sagt hej om jag träffat honom på typ bussen såhär i efterhand.
Tänk om jag, under höstterminen i åttan på Kvarnberget, hade vetat att jag tre år senare skulle komma att lite halvt semestra med denna lärarkandidat. På Kap Verde av alla jävla sandplättar i världen. 45 mil utanför Senegal av alla jävla ställen.
För att avglorifiera det hela lite så är Chris familj nära bekant med våran granne, alltså har vi träffats ett fåtal gånger även efter att jag gick i åttan. (Hahaha åttan är ju jättelänge sedan!) Men i alla fall, tycker ni inte att det är lite lustigt att Tuva och deras son börjar leka som om de redan kände varandra, för att sedan upptäcka att- jo men det gör de ju faktiskt. ANYWAY- jättetrevligt har det varit. Eller, själva resan i sig hade väl kunnat vara roligare, kryckor är inget jag rekommenderar. Fast jo, grejen är ju den att kryckorna inte hade kunnat komma lägligare, jag är ju extremt rastlös och hatar solsemestrar och nu hade jag verkligen en anledning till att inte strutta omkring och leva rövare. Alltså var resemålet ganska bra, i och med att det ändå inte fanns någonting att göra. Det hade ju inte varit så jävla muntert om vi åkt någonannanstans, till ett ställe där allt går ut på att man gör saker och jag då inte kunnat. Men lite brun är jag allt, det är bra. Hmm...är det inte lite ironiskt att efter fem timmars sömn vakna av ett sms från jobbet där de undrar om jag kan jobba på söndag, när man i en vecka sett, hört, andats, blivit påtvingad och levt Kap Verdes så kitchiga turistslogan "No Stress"? Är det inte lite illa att pulsen ökar till det dubbla då man tycker på Connect för att få i gång Internet när man varit utan i nio dagar?
Idag ska jag äta lite mer godis till frukost, dusha, packa upp, ringa pappa och bestämma om ikväll, ringa Artrokliniken (who am I trying to fool? Mamma ska ringa) och kolla om man kan boka tid för undersökning av knät, försöka fixa broddar till kryckorna så att jag slipper halka och bryta alla ben i kroppen, räkna ut hur många procent av mina bilder där den huvudsakliga färgen är turkos, åka till träningen och säga hej, åka till pappa (tror jag), förbereda mig mentalt på skola imorgon.

6-6

Guess what? Vi stod upp så jävla bra mot Ingarö. Grymt rolig match att spela och under de 60 minuterna hann jag med att:

• Göra mål.
• Göra mål med foten, dock bortdömt.
• Dra sönder (?) knät.

Ska till Nacka och röntga om en timme...

Update klockan 23.22: Vi åkte till Nacka, blev iväg skickade till SÖS. Satt på SÖS i fem timmar. Fick inte träffa en enda jävla läkare som skulle kolla det jag åkte dit för, det vill säga den eventuella risken att jag ska få en propp i benet imorgon när vi flyger. Får man en propp, och speciellt 10000 meter upp i luften, så kan man dö. Jag vill inte dö och jag har panik. Vi åkte hem med knät som jag själv känner inte är mer än jävligt stukat, no way in hell att något är av- då brukar det göra ont men nu är det bara förbannat stelt och gör ont när jag böjer för mycket. Jag ramlar ihop snart, man blir inte pigg av att grina i fyra timmar när man dessutom inte ätit sedan halv tolv på förmiddagen. Förlåt för rörigt inlägg men jag är fucked i skallen och ska upp om tre och en halv timme för att åka till Arlanda. Tar med mig kryckorna som jag fått låna av Sara och om jag inte dör så skriver jag här igen den 11:e januari. Usch hörrni, jag vill inte få den där proppen. Jag vill inte dö.

Hocus pocus is my steelo

Match mot Ingarö idag då, matchen som man har sett framför sig hur länge som helst men som man skulle föredra att hoppa över ganska mycket nu när man väl är här. Hmm. Innan det kanske man ska äta, och packa! Shit, packa måste jag göra. I alla fall stryka allt som skall packas ner. Jag återkommer.

1/1/11- Tabula Rasa

Mitt första inlägg för i år då, here we go 2011. Here we go året som ska bli det bästa någonsin, i alla fall bättre än det förra. Here we go året då jag fyller 18. Förstår ni? Jag fyller 18, jag kommer få resa kors och tvärs över jorden hur jag vill. För det är verkligen det enda som lockar med att fylla 18, att få resa och vara sin egen målsman. Körkort kommer bli jävligt nice också.

Vill ni höra mitt nyårslöfte? Ja. Okej. Jo, jag ska från och med i dag lämna all irritation jag har i huvudet bakom mig. Det får stanna i 2010. All ilska ska spolas bort och tavlan ska bli vit som fan, så att jag kan börja om från scratch, ompröva mina åsikter och känslor. Jag tror att det behövs ibland, vi är alla långsinta när det gäller vissa saker och vem fan mår bra av det? Ingen. Om den där vita tavlan som förra året var så brokig däremot börjar fyllas på med samma färger igen om ett tag så får den göra det, men då har jag i alla fall givit det en chans to keep clean. Det var mitt nyårslöfte, men det kanske man inte skulle berätta? Skitsamma.

Tabula Rasa.

Hittills är året jättebra, även om jag inte fick någon sushi till middag. Fattar ni att alla sushibarer på Söder var stängda bara för att det är röd dag? Alla andra restauranger var ju öppna? Men vi hade det bra ändå, jag och Emma. Emma är jävligt bra ska ni veta (även om hon inte gör smileysar i smsen, jävla as), mest för att hon betalade min middag innan bion. Att bli bjuden på mat är liksom priceless, trots att det inte är sushi.