September 2011

Och vad hände i september då? Jo, jag hade bland annat min första riktiga utgång, en sisådär två månader för sent; hade FF i Solna ungefär varje helg, ville rädda världen och blev blodgivare och styrde samma dag min och Olles första Inter House Competition som Captains (genom att smygsitta i bilen istället för att frysa i spöregnet som alla andra). Drog dagen efter det till Spanien med laget och fan vad jag behövde de dagarna- komma bort och andas, samtidigt som en seger över spanska mästarinnorna satte pricken över i:et. Kom dock hem till en frustration olik någon tidigare och här någonstans började mitt innebandyhat smyga fram. Eller, inte hat mot innebandyn i sig, men situationen i stort. Såg både Oscar Linnros och The Arks sista, oförglömliga spelningar och kände sedan att jag kunde dö lycklig efter att ha hört Rösten med stort R i Globen (Josh Groban alltså). Humöret åkte bergochdalbana- upp och ner, och fram och tillbaka. Insåg att de där 1000 inläggen proooobably not skulle hinna bli skrivna under året.

Augusti 2011

Fired August off med att vakna upp i och spendera mitt livs bästa resa i världens vackraste stad. Dolce far tutto- the sweet in doing everything, blev ledorden och jag är så glad att just en sådan resa blev min första egna. Inledde min comeback-säsong med ännu en ihopslagning och jag var nog en av få som hade en positiv inställning. Vardagen kom igång med buller och bång, möten hit och möten dit, och jobb varvades med matcher (efter 237 dagars väntan, den ni!). Träffade småtjejerna jag blivit hjälptränare för och hade ner-cab:ade road trips över hela Stockholmsområdet till diverse matcher. Gick på ett fantastiskt bröllop, catchade up och tog igen en halv jävla sommar med Emma vid jag vet inte hur många tillfällen, försökte boka tatueringstid till Jennie, stod under Skanstullsbron och funkisarbetade på Midnattsloppet, började förbereda mig medicinskt inför Costa Rica-resan och kickade igång mitt sista år på gymnasiet. Tråkigt nog blev välkomnandet tillbaka inte speciellt trevligt, något som förföljde mig i flera jävla månader. Uppbackningen jag fick av alla var dock enorm, fan vad tacksam jag var. Min höst som House Captain för King House skulle inte få förstöras, så var det bara.

Juli 2011

Juli år 2011 var det jag hade längtat till av hela mitt hjärta i...ja, jag vet inte hur länge. Har dessutom märkt hur värdelöst långa mina tidigare inlägg blivit så vi ska försöka korta ner det hela från och med nu (inte för att juli är den lättaste månaden att korta ner, men vad fan). Anyway, intensivkursintensivkursintensivkurs var allt som gällde halva månaden. Ner-cab:at med fantastisk lärare och vid lediga stunder dunkade jag Danza Kuduro som alla andra. Sommarens enda havshopp med Jennie, sommarens första hejdå-fika med Emma, blev med iPhone och var tillslut en värdig människa. Och så var dagen kommen. Den 11:e. Uppe med tuppen och skrev 62/65 på teoriprovet, en fin start på en fyra dagar lång Super Sweet 18! Firade med familjen; firade med att gråta hysteriskt över det fixade körkortet; firade med dunder-och-brak-och-ribbåt-och-picknickiHagaparkenmedsjöutsikt-och-trerättersmiddag-och-tal-och-sång-och-kvällspromenad-och-hotellövernattning-och-frulle med bästa vännerna in da wörld; samt firade med Harry Potter premiär(ish)/post-Potter depression med underbara och odödliga 9int. Fick även en ful fisk på kroken under första utgången. Åkte till Munkholmen och försökte lugna ner mig mitt i all hysteri och kommer ihåg att jag kände mig helt tom. Allt som snurrat i mitt huvud i sju månader var plötsligt över, på fyra dagar. Lärde mig dock mycket om mig själv- förstod att jo, jag har nog mer kapacitet än många andra när det gäller att maximera de slutgiltiga utkomsterna, och det är jag så jävla glad för. Sommarens andra hejdå-fika med Emma (denna gång en bilutflykt, förstår ni frihetskänslan?) och chock över terror i Norge varvat med en veckas intensivt jobb fick tiden att gå lite fortare och den 31:a smällde det- ciao Roma!