Otacksam?

Här sitter jag, Fanny Johansson, framför en dator år 2008 i Europas 11:e rikaste land (världen hittade jag inte). Ni vet det där landet där man inte får tro att man är något, den där lilla hålan uppe i norr där all dricker mellanmjölk och så gott som varannan familj årligen åker till Thailand. Men tänk om jag inte fått uppleva denna lagomhet? Min kära mor blev adopterad ifrån Teheran (Iran för er som har IG i geografi) när hon var 5 veckor gammal. Enligt mormor har mamma någonting med Shan av Iran att göra så det var väl en jävla tur att hon inte blev kvar där nere, men vad mormor säger ska alltid tas med en ganska stor nypa salt så det behöver vi inte bekymra oss om nu. Nej det jag funderar över är vem jag hade varit idag om inte mormor fått för sig att adoptera. Visserligen hade det inte varit "helt" jag m.t.p att pappa förmodligen inte funnits med i bilden men vi kan låtsas att det varit "helt" jag. Kanske hade jag bott med 8 syskon, 4 getter och en sjuhelvetes släkt i en vattenskadad och halvt bombad 2:a? Eller, om det nu stämmer att "Shan" var inblandad, hade vi levt i exil med ett icke-rea pris på våra huvuden? Tänk om jag varit tvungen att försörja dussintals mustasch-prydda kvinnor och män som kallats "min familj". Dessutom hade jag nog varit tvingad till slöja dygnet runt. Nej tack vare mormor sitter jag istället här i ett välmående och överkonsumerande (nu ska jag inte sticka under stol med att även jag köper onödiga prylar) samhälle och klagar till förbannelse över totalt oviktiga saker, t.ex. när datan inte gör som jag vill, när lärarna varit onödigt mycket dumma i huvudet eller när innebandyn gått åt helskotta. Vad skulle en 14-åring i Somalia säga om man väckte henne/honom kl.6 på morgonen för att gå till skolan? Jo, den skulle förmodligen studsa upp av glädje och aldrig tänka en tanke på att klockan är alldeles för lite för uppstigning. Då kan man ju undra vad en svensk 8:a skulle säga? Ingenting! Den går upp, sniper på munnen, trycker i sig frukosten och gör sig iordning medan den tänker på hur varm och skön sängen hade varit just den morgonen och hur infernaliskt tråkig den kommande dagen skall komma att bli. Den bortskämda snorungen skulle även känna efter om han/hon ändå inte är lite sjuk, bara litegrann? Jag skulle vilja ge varenda svensk tonåring en årskonsumtion av T-shirts med texten "Hej, jag är svensk och otacksam!". Jag skulle själv behöva ett par stycken- bara som påminnelse :). Jag tror inte jag fattar hur glad jag ska vara. Inte för att mamma blev adopterad utan för att jag har allt man kan önska sig, nu menar jag inte materiella saker utan allt det andra- folk runt omkring mig, bra social och ekonomisk grund att stå på men framför allt att jag känner världens bästa Ida:). Och ändå sitter jag här i min eviga klagan och onöjdhet* när det dör ett barn i svält var 15:e sekund i Afrika. Frågan är alltså vem jag hade varit idag om jag inte bott i Svearike.
Nu känns det lite som om vi kommer in på pengar i mitt huvud och då kan ju säga att jag ofta undrar om alla idrottare verkligen menar vad dem säger när dem på frågan om prispengarna betyder något svarar (ofta på norrländska):
- Nej absolut inte. Jag håller på för att det är så hiiimla roligt!
My ass! säger jag bara, fy fan sluta ljug. Om jag någonsin blir någonting och får den dumma frågan ska jag svara:
- Det är klart att det betyder något, pengar är ju alltid kul att ha.
Men ojdå, jag glömmer ju en sak- jag är ju faktiskt svensk och då betyder ju pengar ingenting...

*Kan man säga så?

Har en ny personlig slogan- "Är man störst och bäst måste man vara ödmjuk!"