Måste ju berätta om gårdagen som förmodligen var och kommer förbli den mest röriga torsdagen i mitt liv. Såhär var det.
I tisdags bestämde jag mig för att inte träna pga bensmärtor. Är då hos farmor och eftersom att jag ändå skulle till Hemmesta och visa mitt moraliska stöd så erbjöd hon sig att lämna klubban hos mamma dagen efter. Det är lugnt sa jag och sprang själv bort. Varför jag skulle lämna klubban i Gustavsberg var att jag igår (torsdag) skulle hålla innebandylektionen på idrotten. Åker bort till Hemmesta, blir hämtad och så är den dagen passé. Onsdag morgon och jag åker till skolan som vanligt. Den här dagen går ganska smärtfritt och innebar inga kortslutningar i mitt huvud. Så blir det torsdag. Jag ställer klockan (dvs pappa) på 05.40. Bussen gick tjugo i sju. Är framme i Hästhagen med bussen ca: 07.17. Halvspringer hem till mamma och packar om väskan. Ut med träningsoverall, ta med klubban. Anledningen till att jag tog en tidig buss var att det är pinsamt att gå med en innebandyklubba i skolan när alla ser, fråga mig inte varför. Fortsätter att halvspringa upp till skolan och sätter mig på en bänk och väntar på första lektionen- engelska prov. jag har självklart kollat på schemat så att vi bara har lektioner med Stefan i hemklassrummet så att klubban inte behöver följa med på utflykt i skolan. Idrottslektionen kommer och efter är alla glassochballongnöjda och alla ger positiv kritik, inklusive Jenny (lärare). Phew, det värsta över. Springer med Lizette och Marika hem till mamma och lämnar klubben och all packning (stor jävla trunk med dubbel uppsättning träningskläder). Skoldagen tar slut och efter går jag hem till mamma och packar om trunken. Tar mig alla de 250 metrarna till farmor och får mat. Släpar kroppen till centrum för att hinna med 18.30 bussen som skall ta mig och Ida till Björknas för lite scouting. Blir hämtade av mamma, som varit på föräldrarmöte och har klubba+väska med sig, kvart i nio och vi kör ut till Hemmesta i ilfart. Tränar en timme och blir upplockad. I bilen hem får jag höra om det trevliga mötet där min finska plastmamma har läxat upp mentorn rejält. Går till sängs helt utmattad och allt löste sig tillslut.
Det är det här jag gillar med tiden. Vips, så är alla problem borta, av sig själva dessutom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar