Klockan 11.30 skulle bussen igår gå från centrum. Hela klassen är där i god tid och det finns bara en sak att oroa sig över- kommer Lärar-Lisa att komma i tid eller inte? Uret tickar och bussen uppenbarar sig i backen men ingen Lisa syns till. Någon minut senare är klockan 11.29 och långt borta i horisonten ser vi en liten figur komma GÅENDE.
Kom igen nu! Va fan var du inte här tidigare för? Man kommer inte en minut innan bussen går!
Jag är inte alls sen, klockan är inte halv.
Nej men du fattar väl att man ska vara här innan!
Jag var här innan, klockan är 29.
Så här håller det på hela vägen in till Slussen. Väl där, vet hon inte hur man tar sig till pendeltågen (T-centralen), alltså får vi vara vuxna igen. På T-centralen blir det strul ännu en gång, folk fattar inte hur de ska ta sig upp på perrongen när de åker på gruppkortet. Vi som har egna kort tar oss igenom spärrarna och vi väntar och vi väntar och vi väntar. Tillslut ser vi halva klassen lite längre bort och vi har en sisådär 5 sekunder på oss att springa dit och hoppa på tåget. Som tur är blir ingen lämnad ensam. Framme i Älvsjö vet hon inte år vilket håll vi ska gå, så det blir att vi följer efter Rinkeby-invånarna (får inte skriva turkarna) och fjortisarna. I trappan som leder uppåt samhället går nästan alla åt samma håll, förutom en liten skara Tensta-bor. En kille på väg neråt puttar kompisen framför så att kille framför mig börjar ramla bakåt. Det här hade kunnat blir värsta dominoeffekten men som tur var hinner jag dra mig och Zebbe till höger (eller, jag drog med honom för att han skulle kunna stå mellan mig och tumulten), i ljudet av "Öhh jävla svennejävel" etc, etc... (Jag hade god lust att skrika "Outbildade invandrarjävlar" men höll det inom mig. Det är inte så att jag kategoriserar invandrare, inte alls, för det flesta är som vilka svenskar som helst, men de här killarna var det. Precis som man kan säga "Jävla dumhuvud" till någon som är tom innanför pannbenet.) I slowmotion flyger en öppen Cola-flaska nerför trappan och så gott som halva klassen får kladd i håret och när trappan är avklarad är Ida och Vidar borta. Lisa reagerar så som bara hon kan men efter en stund är de förlorade barnen återfunna.
Det jag kan säga om själva mässan är att:
- Michelle gjorde det roligare.
- Det var fantastiskt jävla rörigt.
- Jag blev inte mycket klokare, dock massa broschyrer rikare.
- Jag är van med att det kryllar av hundar och att ungdomar i alla (!) åldrar inte är en vanlig syn i mässhallarna. Fast, det var inte så stor skillnad när jag tänker efter...
Jaa, hemåkningen blv också en cirkus. Vi kliver på tåget som går mot Västerhaninge och inte Stockholm, två elever kommer bort och en satans massa bortförklaringar från Lisas sida. Det var minsann inte hon som hade gått på fel tåg och det var absolut inte hennes fel att Katarina och Saska försvann. Detta gjorde att Frida lacka ur. Totalt. Som tur är stannar jag, Frida och Michan kvar i stan efter och slipper tajkongänget. Haha kan ni förstå vad alla lärare har drivit med Lisa i skolan idag, slutet gott- allting gott!
Eller...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar