Vet ni, jag har funderat på en sak. Det här med att jag inte fick MVG i biologi, det var nog tur. På grund av den missen fick jag känslan av ett misslyckande, att det inte blev så bra det kunde. Jag hade chansen på 315 poäng men stannade på 310. Visst, 310 ska inte kallas för ett misslyckande men på något sätt är det ju just var det är.
Jag har alltid varit en perfektionist. Jag hatar när saker jag gör inte blir så bra som de har chansen att bli. Det handlar då om att jag har misslyckats vilket medför en vidrig känsla.
Biologimissen har jag dock haft ganska lätt att smälta. Jag fick mina chanser men kunde helt enkelt inte ta dem. Problemet är att jag, när vi nu slutat skolan, grämt mig mer och mer över hur det slutade. Jag gjorde inte det allra bästa av min skolgång. (Nu låter allt det här jävligt arrogant men det är bara en känsla.) Lyckligt nog gör detta att jag känner en grym revanschlusta inför gymnasiet. Nu vet jag att jag har potential att få MVG i allt teoretiskt (och därmed inte sagt att jag kommer få det), vilket var något jag upptäckte först i januari i år. En aning försent.
Nu får jag börja om på nytt och den här gången ska jag lyckas.
En ganska bra sporre om jag får säga det själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar