Det går bättre

I skolan hörni! I förrigår sa jag knappt ett ord engelska, igår sa jag några enstaka och i dag pratade jag i hela meningar på historian! Kan ni förstå hur stolt jag kände mig efteråt? Att lite smått ha övervunnit en sådan rädlsa kändes så jäkla skönt efteråt. Det roliga var att de andra hade reagerat och var jätteglada för min skull. Johanna, Madde och Ida är bra kompisar (och Andrea för hon hade nog också påpekat det om hon inte varit sjuk).
Visst att jag snubblade på orden och hackade mig fram men jag pratade och det är huvudsaken. Det här var ett bra steg i min mentala träning. Att gå utanför trygghetszonen. Har för mig att det står högst upp på papprena jag skrev i vintras. Ni vet de där psyktipsen jag hade för att palla beep-testen? Jag skulle även fokusera på de bra sakerna jag gjort under dagen och jag tror att det har fått mig på mycket bättre humör. Prova!
Just det! Jag märkte när jag började gå bort hit mot Götgatsbacken att jag hör allt som folk säger på engelska. Eller, hjärnan försöker på något sätt höra engelska ord och därför förstår jag inte ett skit av vad killarna säger här bredvid mig. Lite läskigt faktiskt. Jag kanske blir som Vickan Silvstedt och börjar garva som Christine Meltzer gör i Hey Baberibas Silvstedt-parodier.
Alltså, jag är stolt över mig själv.