Har under kvällen spelat match med damlaget mot Orminge och jag ska vara ärlig och säga att nu vet jag igen hur det är när det är roligt att spela innebandy. Fan vad skoj det var, gjorde som den fantastiska forward jag är årets första mål. Dessutom vann vi med 4-3. Skönt skönt. Men, så händer det. Med typ 45 sekunder kvar. Jag vrider till knät och springer av planen så fort som möjligt. Den smärta som inte hade känts på planen kommer som ett brev på posten och jag börjar grina. Jag grinar på väg ut till bilen och börjar grina igen när jag kommer hem.
Det gör fortfarande förbannat ont. Tyck synd om mig.
2 kommentarer:
Aouch :( Låter inte skönt, krya på dig (eller vad man säger)!
ajajaj.. klappar och kramar om
Skicka en kommentar