Farmor

Folk har en tendens att av misstag kalla mig för det, precis som när man säger mamma till andra människor. Grejen är att jag känner på mig att det ligger någonting i det. Jag ligger just nu och läser Populär Historia (Farmor!) och är arg på dagens ungdom (Farmor!). Jag blir ledsen när jag hör hur ointresserad folk i min ålder är av saker och ting. Saker som de tidigare generationerna har upplevt eller i alla fall har en hel del kunskap om. Hur många Värmdöungdomar kan någonting överhuvudtaget om Gustavsbergs historia? Hur många vet att den här hålan har spelat en stor roll för Sverige genom tiderna? Inte många. Ganska få. Typ inga. Och hur många vet vem Per-Albin Hansson var och vad han gjorde? Jag skulle kunna hålla på i evigheter men det orkar ni inte. Jag säger inte att man ska vara värsta historiafreaket (för då skulle inte jag få någon cred när jag rabblar den svenska successionsordningen från och med Kristian II) men jag säger inte heller att jag är bäst och kan allt (lite får ni ju lista ut själva). Det jag säger och det jag är ledsen över är att stor kunskap kommer vara helt okänd för vår och kommande generationer om några år, när vi är de som leder samhället. Och hur ska man kunna leda ett samhälle om man inte vet vad som från början byggde upp det? Vi kommer att göra misstag som bönderna på 1800-talet upptäckte och gav fan i att göra om. Det betyder att vi kommer att bli tvugna att komma på alla basala smartheter en gång till. I och för sig vore det coolt med en ny renässans men då är det ju bättre att komma på hur man ska flyga till Mars eller hur man återskapar Big Bang. Sådana där viktiga saker.

Så, nu har jag fått klaga lite och ska återgå till att läsa om Birger Jarl (FARMOR!).