Bara åtta skoldagar kvar!

Imorse var det ju alltså nio kvar, men det kunde faktiskt varit åtta redan då. Om inte min djävulska mor fått för sig att jag skulle till skolan trots att jag precis tagit spruta och inte hade ätit. Hon är ju helt fantastisk, först stressar hon upp sig och blir irriterad på mig när det visar sig att jag hade rätt om att det skulle bli kort om tid och sedan blir allt ytterligare en dimension värre då hon fattar att hon måste köra in mig till stan för att jag ska hinna till lektionen. Lösningen är ju att jag är hemma och skriver av det de andra gjort, men det ville inte hon medge. När hon sedan insisterade på att släppa av mig vid ett bageri nedanför skolan för att jag skulle kunna köpa något att äta så tog jag chansen. Jag sket i att äta. Bra protest va? Istället för att gå in så gick jag förbi dörren in med sura och bestämda steg. Sedan att jag höll på att dö av hunger hör inte till saken. Jag vann. Eller egentligen inte för jag var ju trots allt i skolan men min hämnd var att hög klass känner jag. Mamma blev ju så drabbad...