Grattis världens bästa!

Jag var alltid den där ungen som sa att "man kan bara ha en bästa kompis!". Förmodligen
för att jag bara hade en. Den bästa kompisen försvann. Inget bråk, ingen schism-bara åldrande. Jag hittade en ny bästis, en som jag alltid har haft väldans roligt med. Inte en ny, bara en till. Och så plötsligt en till, och en till och massa till!
Den där snorungen på dagis som sa att man bara kan ha en bästa kompis hade så fel den möjligtvis kunde ha. Man kan visst ha flera bästa vänner, men på olika sätt.
Den första kan lysa upp en värdelös dag bara genom att sticka fram ansiktet. Den andra är ens totala motsatts, men det är just olikheterna som gör att man passar så satans bra ihop. Den tredje är den som är mest lik en själv, säger man något får man tänka till en extra gång för att den här personen argumenterar emot. Likheterna kan även driva en till vansinne. Den fjärde, ja, i mitt fall är det ganska många personer. Fyran är en variabel, det är lite olika från månad till månad, beroende på vem jag har mest att göra med för tillfället.
Jag vill att ni tar åt er om ni känner er träffade av det jag nyss skrev och är ni osäkra är det bättre att ta det säkra före det osäkra. Men, det här inlägget är egentligen riktat åt en person. Bästis nummer två i ordningen. Hon fyller år i dag, 17 för att vara exakt. Hon heter Stenberg, Ida Stenberg. Smeknamnen varken bör eller vill jag nämna. Hon är en av de där som räddar vilken sugig dag som helst, inte för att hon gör något speciellt utan bara för att hon är som hon är. Lyssnar alltid, pratar alltid- även i sömnen. She rocks my world basically.
Ida du är bäst, fortsätt med det!