Eftersom alla i vår familj tycker om nya kläder, förutom pappa som är totalt ointresserad av någon anledning, så var det ju full pott att det fanns en outlet inte så långt här ifrån. Eller rättare sagt låg den i Spanien, alltså helt fel land, men vi bor så pass nära gränsen att det bara tar någon timme eller två att köra till Baskien (också det Spanien- för er som tror att Atlanten ligger utanför Indien). Våran 9-sitsars bil/buss for iväg från uppfarten runt 12 snåret och jag sätter genast igång att titta på en film i iPoden. Det skulle jag inte ha gjort. Självklart börjar jag känna illamående. Låren blir trötta, munnen drar ihop sig och det kommer en äckel-päckel salt smak på tungan från halsen. Där fick ni alla mina illamåendesyptomer, anteckna dem för säkerhets skull. Bilen stannade och jag satte mig i framsätet. Därifrån får jag resten av vägen lyssna på två sjungande finskor som nog sett Sound of Music några gånger för mycket. Vi kör vidare genom Pyrenéerna och kommer tillslut fram till San Sebastian. Där någonstans skall outletten finnas men nehej du, inte alls. Där irrar vi runt som yra höns och efter en stund tar hungern över hand. Vi sätter oss på en restaurang och Jyrki (muminmammans systers man) springer iväg och letar rätt på en karta. Jag äter min tortilla de potatas inlindad i en baguette (hur föddes idén?) och än en gång kommer Jyrki farande, nu med en telefon i hand. Tyvärr är jag den enda i sällskapet som pratar någorlunda spanska så jag mer eller mindre tvingas till att prata med en förvirrad Señora. Jag blir tillsagd att fråga om de har öppet och säger mitt i panikens ögonblick:
- Es abrir (är det att öppna)?
Nu kan man ju fråga sig om jag verkligen är värd mitt MVG i spanska? Jag får skylla på stundens hetta tror jag. I alla fall kom jag ju på att jag skulle ha frågat ”Es abres ahora (är det öppet nu)?”. Fast det hade nog inte spelat någon större roll. Tanten på andra sidan pratade faktiskt om möjligt ännu snabbare än vad jag gör så jag sitter mest och skrattar med telefonen i örat. Avslutar den muy intresante konversationen med ett ”Vale” och tanten lägger på. Från och med nu är allting skrivet dagen efter. Bilen åker sin kos och tillslut kommer vi fram till en annan outlet en bit utanför San Sebastian. Outlet, my ass. EN affär med spanskt öststatshoramode. Visserligen fanns det några saker som såg bra ut, bland annat herrkläderna. Jaa, vi har alltså åkt runt 10 mil för EN sketen affär. Det slutar med att vi frågar damen i kassan om det möjligen inte finns någon annan outlet i närheten. Eftersom hon bara pratar spanska får jag rycka in även denna gång och hör och häpna; jag förstår nästintill varje ord. Enligt henne fanns det una tienda muy buena som låg i närheten Jag kommer därifrån med en bikiniunderdel och vi sätter oss i bilen igen. På vägen fastnar vi dock i en enorm sportaffär som blir dagens upplevelse. Våtdräkter i massor och jaa, jag blev sugen nu när jag har en kommande karriär som surfare. Men nej, ingen våtdräkt den här gången utan det bidde två träningströjor i sådant där mysigt material som är menat att andas men luktar apa efter en stund. En vit och en persikofärgad i XS. Nu är det allra lättaste att säga som det är, det fanns ingen outlet på det tredje stället heller. Jävla ljug. Tant 2:s mamma kanske inte hade lärt henne att det är fult att ljuga. Det blev istället en titt på dagens andra strand och efter det, raka vägen hem. Skillnaden mellan den här bilfärden och den på ditvägen var att det inte sjöngs i baksätet. Äventyret var slut och tur var väl det, jag hade bra ont i rumpan på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar