Nu vet jag varför jag får ett nervsammanbrott/psykbryt så fort det vankas beep-test! Jag är rädd för att ta i. Att ta i och kämpa för något är en sak jag aldrig någonsin gjort tidigare. En bortskämd liten snorunge är vad jag är. Jag har 275 poäng i skolan just nu och jag har knappt gjort läxorna hittills. Jag har alltid haft det bekvämt hemma med hundratals uppassningar var och varannan minut. Jag har ofta fått som jag har velat (och inte på grund av att jag har mesiga föräldrar utan för att jag vill rätt saker), innebandyn gick hur bra som helst i början och inte behövde jag ta i då inte- tyvärr har det där kommit ikapp mig.
Hörde att det är det man inte vet någonting om som man är rädd för. Det köper jag. Frågan är bara hur jag ska lära mig, jag blir ju livrädd så fort jag ska pressa mig själv. Men egentligen är det ganska fantastiskt att det är så här, långt där inne vet jag ju att det inte händer något om man skulle råka bli trött.
Alltså- jag är ett psykoffer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar