Okej, nu får ni säga vad ni vill men faktumet att jag ännu en gång sitter vid datan hemma hos någon i min ensamhet tyder helt klart på bristande social kompetens. Men vad fan, snapsvisor är inte min grej. Sedan att det är sabla roligt att höra vuxna karlar sjunga för kung och fosterland är en annan sak.
Gårdagen slutade med att jag blev kvar hemma hos Sara och åt middag. Och fika. Jessica sa att hon kunde tänka sig att bjuda oss efter allt slit i köket. Jag sa att det behövde hon inte, jag kunde vara deras svarta hembiträde från Iran och så vitt jag vet brukar inte dessa tjänstehjon få ta del av festligheterna. Nää, där ljög jag lite, vi hade jättetrevligt med gästerna and it all ended up with (jag tänkte att jag redan sagt att "allt slutade med" på svenska) me sitting i the kitchen med de vuxna och pratade mobiltelefoner och dietprogram till katter. Begav mig mot bussen vid 11 tror jag och bara någon minut efter att jag gått utanför dörren öppnade sig skyn och änglarna blev plötsligt ovanligt inkontinenta. Såg Zebbe i Hemmestacentrum på moppen och han erbjöd skjuts bort till hållplatsen. Men vad fan, skall man bli blöt skall man blir genomdränkt så jag sprang. (Egentligen hade jag en tanke bakom det hela, nämligen att mamma skulle få dåligt samvete när jag kom hem- hon vägrade såklart hämta mig och hänvisade till SL).
Väl hemma kollade vi på ett program på ettan där textningen inte hängde ihop med filmen. Tänk er två irakier stå och skrika och misshandla varandra och samtidigt, enligt textningen, prata om kemikalier, avlopp och avföring. Haha gissa om vi skratta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar