I min ålder brukar väldigt sällan, efter det att de slutat nian, frivilligt umgås med sina föredetta mentorer och klassföreståndare. Ja, om man inte heter Fanny vill säga. Fick ett sms under dagen från Lisa där hon undrade om jag var på Munkholmen, hon låg nämligen i Ramsviken på Björnö- alltså rakt över fjärden. Tjihoo, jag kommer på en gång, svarade jag och hoppade i kajaken och paddlade över. På den vägen var det. Sa åt Zebbe att också komma dit och visst gjorde han det. Där satt vi i flera timmar och pratade om allt (men mest alla). Kul var det i alla fall.
Är jag knäpp? Men vad fan, jag har väl aldrig påstått något annat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar