Angående betyg

Nu ska jag absolut inte vara anti bara för att, jag vill bara berätta min syn på det här. Alla har rätt att tycka olika, ingen har rätt och ingen har fel.

Läste nyss en kompis blogg där hon skrev att människor som blir arga när de fått VG istället för MVG är sjukt irriterande. Jag är benägen att hålla med, om jag tittar på ytan. Det finns en anledning till det här och det vet jag för att jag själv är en sådan person. Jag grinade när jag fick VG+ på ett historiaprov i nian, jag grinade när jag skrev Island istället för Reykjavik på ett geografiläxförhör i 6:an och fick 36/37, och jag grinade i en hel dag när jag inte pallade pressen på beep-testet förra vintern. Jag tänkte att just de misslyckandena skulle påverka allt, mitt betyg, lärarnas syn på mig, min utbildning och mitt liv. Men det har egentligen inte så mycket med själva bokstäverna i betyget att göra. Det är mer att man känner att det är ett personligt misslyckande om man inte lyckas prestera på en nivå som man vet att man är kapabel till. Att skrika på allt och alla när man missat MVG med tre poäng är i de flesta fall en ren bryta-ihop-och-sedan-komma-igen-starkare-grej, man blir mer motiverad och ger sig fan på att man ska få bättre på nästa prov eller uppgift. Ofta fungerar det och då får man istället en ego-kick och känner att det lönade sig.
Ett G kan vara 100 gånger bättre än ett VG. Vi kan jämföra det med just beep-test. En person som höjer sig från nivå 4 till nivå 6 har gjort en mycket större prestation än någon som sänker sig från 12 till 10. Alla har olika förutsättningar, därför finns det inget dåligt och inget bra. Allt är relativt.
Man måste förstå att olika tankesätt beror på olika erfarenheter. Jag kan säga att de personer som bryter ihop för ett VG inte tänker ett skit på andra i den situationen, man är så inriktad på sin egen prestation att man inte ägnar en tanke åt att vara sur för att någon annan fick bättre. Det handlar i de här fallen inte om att man inte är bäst, utan att man har underpresterat. Jag kan påstå att nästan alla de som är så här lever efter filosofin att man är vad man presterar. Inte mer. Och en sådan inställning kan vara jävligt jobbig att ha. Man förstorar upp saker till oanade dimensioner.
Men jag säger inte att det är något negativt. Jag känner mig trygg med att veta att jag hela tiden måste prestera, det gör att jag allt som oftast gör mitt bästa och ger mig själv väldigt bra förutsättningar.
Som sagt, det här är extremt subjektivt och vinklat men jag känner ändå att jag vet vad jag pratar om. Det hela handlar om att fokusera på vad man själv kan och inte andra. Alla är olika, jag är en sådan som bryter ihop över ett missat MVG. Jag är glad att jag är så.

Snart, till skolan!