Det fina med att vara jag är att ingen jag känner (förutom mamma och farmor) har samma boksmak som jag har. Jag skulle nog, utan att ljuga, kunna säga att 6 av mina senaste 10 böcker har varit episka dramer, alltså historisk skönlitteratur och hur många av mina kompisar vill låna sådana böcker? INGEN! Det är underbart. Inga trubbiga hörn, inga hundöron och inga sidor som legat uppslagna i två veckor och är helt uttöjda. Jag får ha sakerna ifred helt enkelt.
Men skall jag vara ärlig har även jag kommit in på den här skräplitteraturgenren, typ Marian Keyes. Böcker där man inte behöver tänka för fem öre utan bara får en historia uppspelad för sig i huvudet. Böcker är avkoppling, inget annat. Slippa fundera, slippa tänka ett steg längre. Det är bland annat därför jag hatar deckare. Usch, spänning kan man få på andra sätt. Ställ dig längst ut på en klippavsats med en glaciär 100 meter nedanför, DET är läskigt på riktigt.
Vart jag vill komma är att jag köpte en bok i går- Livsläkarens besök av Per Olov Engquist. Om jag säger år 1768 så kanske ni inte vill höra mer. Och vill ni det finns det den här jättebra uppfinningen Google som säkert vill hjälpa till. Alla pockets kostar 55 spänn i Mölnvik så då kändes det dumt att inte köpa något. Alltså egentligen skall man ju köpa upp en hel årsranson av böcker under bokrean så spar man säkert halva kostnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar