I know, I know

Jag vet att jag är en urusel bloggare just nu men faktum är att jag har tagit mig i kragen och...*badabampapapa* gjort läxor! Japp, det är så sant som det är sagt. Sedan jag kom hem idag vid tretiden har jag suttit och komponerat ihop ett träningsprogram med motivering och ett kostprogram (motiveringen är inte riktigt klar ännu). I min skola har vi tydligen börjat med teoretisk idrott i och med lärarbytet i höstas men, vad gör det? Sådana saker är ju faktiskt roliga. Fast, jag känner mig som värsta hycklaren. På Frukost varje dag står det "Gröt", "Yoghurt" eller "Fil med müsli", tre saker jag aldrig skulle stoppa i munnen innan klockan senare-än-morgon. Risgrynsgröt kan i och för sig vara gott någon gång då och då (tänk en gång i kvartalet) och yoghurt kan jag äta om det är sådana där små burkar och med någon rolig smak (tänk cocos, som svenska affärer såklart vägrar köpa in). För övrigt kom jag på att jag älskar ordet Smörgås. Vilket dumt fan kom på det ordet?
Imorgon är det dags för livräddning på idrotten vilket innebär att man först skall simma en längd, sedan dyka FYRA meter rakt neråt för att hämta en jävla docka och bogsera helvetet till bassängkanten. Men, jag har bestämt mig. Jag ska tänka positivt! Varför skulle jag inte klara av det här? Jag har svårt att tro att man har ett moment i årskurs nio om ingen har en chans att klara av det. Positivt tänkande almost in my heart.