Mental träning

Under matchen igår märkte jag en sak. Jag kom över ett litet mentalt hinder. Sprang till den grad att jag efter tre byten var helt slutkörd. Det här går inte tänkte jag. Jag kommer aldrig orka ett byte till.
Jag går in ännu en gång. Och en gång till. Woops, tröttheten var borta! Det gäller bara att kommer över den första trösklen vilket jag hört ett X antal gånger men aldrig riktigt tagit på allvar. Funderar på om jag i tidigare matcher aldrig blivit så pass trött efter ett byte att jag kommit närmare tröskeln. Den där extrema kraften försvinner efter några rusher och då går man och byter, man ramlar ner på stegen igen och gör man så här varje gången kommer man aldrig enda upp.
Alltså, ny taktik. Spring som en galning de första bytena och drick upp någon annans vatten om du börjar få kramp i smalbenen (drack upp mitt eget igår så jag fick vara utan de sista minuterna).