Oj, i dag fyller min plastpappa år. 42 (24 tänkte jag skriva) för att vara exakt. Och för tre år sedan tog Sanna Kallur EM-guld i Göteborg. Det kommer jag ihåg för att jag dagen efter skulle ut into the wild och upp på ett jävligt högt berg och alltså missa damstafetten. Åhh vad arg jag var. I och för sig var den finalen inte mycket att se, växeln mellan Klüft och J Kallur förstörde allt och laget kom femma. Segt. Men som sagt, jag var förbannad. Friidrott på tv är viktigare än att skaffa sig egna upplevelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar