I kväll har varit en sådan där grinkväll. Ni vet när man tänker hemska tankar för att man ska börja böla för att man känner för det? Vet ni inte vad jag snackar om, skönt för er. Men jag kan säga att det behövs. Av någon jävla anledning. Mitt liv är så bra det kan bli och ibland måste man framtvinga det som inte är så muntert för att uppskatta sin vardag. Eller så är man bara trött på att tycka synd om andra och känner att man vill vara en aning självömkande.
Har suttit och läst en liten text om min farfar, saknad i snart ett år. En sann men fin liten beskrivning av en mycket speciell människa. Känner inte att det är någon idé att lägga upp den här, att läsa om andras tragedier är så fantastiskt uttjatat och ger just precis ingenting.
Men, som den positiva jävel jag är, kom jag att fundera på en sak. Det här med att man blir täppt i näsan och börjar snora som ett Niagarfall när man grinar, hur kommer det sig? Den enda förklaringen jag kommer på är att det läcker från tårkanalerna in i näsan och att skiten där typ...blandas ut. Så, om det nu är så att vätskan sipprar åt det ena hållet, borde inte snoret kunna göra det samma? För det skulle alltså betyda att man kan snyta sig genom ögonen.
Om ni inte förstod det så var det bilden av utsprutande snor ur ögongloben som fick mig att skratta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar