In till stan med en väldans fart var det imorse. Bussen till Slussen tog ungefär, cirka, nästan, exakt, precis 30 minuter. Alltså en fyrtioåttondels dag. När vi sedan skulle ta tunnelbanan så insåg vi att det förmodligen skulle gå snabbare att gå till Skanstull än att komma upp för trappan till plattformen (perrongen, what ever). Klockan 8.45 var vi framme vi skolan, som såg just så annorlunda ut som den kunde jämfört med förra gången. Vad gör vi nu då, i en timme? (Jag skulle växla in 40 euro och sedan köpa mig en filofax) Allt öppnar ju vid tio. Men nehedu, inte Forex, där var det bara at dra i dörren klockan nio och så var man färdig en minut senare. Men NU då? Tja, Gunnarsons (caféet) ligger ju här. Dit går vi. Här någonstans började tiden flyga iväg och så var klockan plötsligt halv elva. Like it. Tänk vad ett samtal om skola, Harry Potter och ledarutbildningar kan spåra ur. I alla fall. En filofax blev det inte, Ordning & Reda hade tyvärr inga, men Jelly Beans däremot. 72 kronor fattigare sitter jag här och gluffar. Och snäll som jag var köpte jag till lillasyster-terrorist också. Hujedamig, vart ska det här sluta...
Åkte hem och såg att det var öppet hos mormor, dit måste man ju gå. Det visade sig att det var min moster som var där samt att glassen var slut. Gick därför med Bella till Lär för att hämta Tim som börjar 2:an i dag. Det slutade som det brukar, att jag står och pratar med Alexandra. Världens absolut mest underbara mellanstadielärare.
En snabbresumé av dagen men vad händer just nu, undrar ni? Jo, just nu händer nada. Ikväll är det dock första träningen sedan slutet av april. Good luck Fanny, säger jag. Pappskalle som jag är har jag inte tränat sedan dess. Jag kan ju i och för sig skylla på idrottsläkarens råd om att inte träna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar