Nyårslöfte number two

Jag kom på ett till nyårslöfte i veckan. Förmodligen när jag låg där i en solstol och gjorde just precis ingenting. För så var det, de stunderna jag inte läste eller lyssnade på musik, så gjorde jag ingenting. Jag tänkte inte. Inte en tanke. Jag har nog aldrig varit med om något sådant förut, en mental härdsmälta som stängt ner systemet. Kanske för att jag ganska snabbt insåg att nej, jag kommer verkligen inte göra någonting den kommande veckan. Jag tror att jag kopplade av, eller något. En helt ny upplevelse var det i alla fall. Under veckan hade jag tankar på skolan max fem gånger och det var gångerna jag råkade se latinboken på bänken på hotellrummet. Latinboken som jag öppnade en gång, rabblade presens passivum ur, stängde igen och lät ligga orörd. Jag kopplade bort skolan totalt och det, mina vänner, är stort. Jag lever för skolan. Nej, jag lever av motivation och jag lever för prestation, perfektionism och bekräftelse, med två mer samlande ord för skolan. Jag kopplade bort det jag lever för och gjorde något annat. Att det där andra sedan innebar absolut ingenting spelar ingen roll.
Mitt andra nyårslöfte är att jag ska lära mig fokusera. Kopplar jag av, så ska jag kopplar av. Pluggar jag, så ska jag plugga. Spelar jag innebandy, så ska jag spela innebandy. Umgås jag med någon, så ska jag vara där och inte ha huvudet nervänt mot mobilen.
Vill ni veta en av anledningarna till att jag har lyckats så pass bra i skolan? För att jag lever för skolan. Mitt stora fokus ligger alltid där, även om jag kanske inte alltid mår så bra av det. 100% eller 0%. Ända in i kaklet eller kvar på startpallen. Man kan inte gå på halvfart, man kommer ingenstans om man inte gör saker fullt ut. Jag är jävligt manisk när det kommer till saker jag brinner för, vare sig det handlar om att prestera eller att samla på nyckelringar. Jag har aldrig sett poängen med att göra saker halvbra, gör jag något så gör jag mitt bästa, det finns liksom inget annat alternativ.
Vart jag vill komma är att jag måste lära mig att fokusera på det jag gör, att vara närvarande där och då och inte någonannanstans. När jag slappar så får jag inte tänka på skolan, det mår jag bara dåligt av. För att allt det här diffusa flummet sedan ska fungera rent praktiskt i mitt liv krävs dock mycket bättre planering av det som måste göras, men det kan vi ha som nyårslöfte nästa år.