En stor anledning till att livet är ganska tråkigt just nu är, förutom att jag själv känner mig jävligt motarbetad, att allas förhoppningar verkar gå i kras. Jag vet inte varför folk berättar saker för mig, saker som jag egentligen skulle vara lyckligt ovetandes om, men så är det och varje gång fylls högen på. Högen av nedfallande och sönderslagna drömmar, stora som små. Tro nu inte att jag inte vill att ni berörda fortsätter berätta saker för mig, jag lyssnar mer än gärna om det kan vara till hjälp. Folk i allmänhet verkar jävligt motarbetade just nu. Förmodligen för att det precis har varit djävulsvinter och för att omständigheter oftast slår intentioner, som att stenen typ slår sönder saxen.
Jag vet verkligen inte vart jag ville komma med det här, förutom att påpeka att vi måste fortsätta lyssna på varandra. Ett "Berätta" när någon har en dålig dag gör allt så otroligt mycket lättare och små, små tips från ganska utomstående personer kan faktiskt göra att det känns mer hoppfullt, hur hopplöst man egentligen tycker att det är. Att någon som inte är så där jätteinsatt i situationen frågar hur det är, väger nästan upp faktumet att personer som man önskar hade ställt just den frågan inte gör det. Man får vara glad för det lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar