Off.
To shut down. Flicking the switch. Constantly, unconsciously and desperately searching for distraction, avoiding that self-confrontational split second. Falling precipatately and blindfolded trust that the pond of movement will embrace you. Playing hide and seek with yourself but ignoring the second part. Hiding in the deepest of wardrobes, wardrobes of motion. Refusing being lonesome, refusing reflection, refusing error diagnosis. Engaging in other's lives, just to get a valid excuse for not engaging in your own. Escapism pushing that moment of aforethought down into the earth, invisible to the naked eye. That's why the nights are worst, no one and no thing are there to distract your mind, only the thoughts from which you have been looking away. Getting forced to face the cause, the cause of the pain. Wondering what to do to stop it but being unable to find the break. Feeling anguish creeping up the spine and settling in the chest. Falling asleep, waking up, doing everything not to think. Doing what life expects from you, ignorance filling your world. Flicking the switch. Shutting down. Off.
Har ni tänkt på hur vi människor stänger av? Hur vi vägrar se oss själva i vitögat, se vad som döljer sig där inne, rädda för det okända som tar upp en sådan plats inom oss. Hellre leva livet än att lära sig vad livet egentligen är. Konstant förnekelse. Stanna aldrig, det kan bli jobbigt att få igång motorn igen. Idag var egentligen ingen bra dag, sedan blev jag sysselsatt för några timmar och mådde riktigt bra. Inte för att jag själv gjorde några framsteg, utan för att andra gjorde dem åt mig. Jag flyr konstant, vägrar ta tag i det för att det är för jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar