Lyssna

Folk brukar fråga mig varför, men framför allt hur, jag kan så mycket. Inte bara om saker som vad North Carolina's huvudstad heter eller varför, ja, varför någonting som många ofta inte vet- utan saker om andra människor. Är jag en stalker? Svar: Ja, lite halvt. Men den huvudsakliga anledningen är egentligen att jag lyssar. Jag lyssnar på och memorerar det folk säger, för att jag (oftast) faktiskt är intresserad av det andra har att berätta. Förstår ni hur mycket folk går och bär på? Erfarenheter och minnen, upplevelser och historier. Allt sådant kan man få ta del av, om man är villig att lyssna. Förstår ni hur man förändras som människa när man hör någon berätta om sin familjs flykt från krigets Irak? Hur mycket andra människors perspektiv påverkar en, om man tillåter sig påverkas?

Ett annat sätt man får reda på saker om folk är att observera. Att observera hur de är med andra människor än en själv, hur de brer sina mackor, vad de har för vanor? I måndags la jag märke till en sak. Det finns en kille i min klass som inte säger så mycket, trots att han började redan i ettan. Under lektionen ser jag att han har med sig The Bhagavad Gita som pocket. Den var halvläst. Igår hade han en ny bok med sig, även den var halvläst. Idag hade han ytterligare en ny bok med sig, halvläst. Jag var tvungen att fråga:
- Men hallå, läser du verkligen en bok om dagen? Fan vad coolt!
Jag fick ett ja och ett leende till svar.
Alltså, inte nog med att han läser en bok om dagen- det är tung litteratur han läser. Riktigt. Djupa. Böcker. Hur jävla häftigt är inte det? Hur fel hade inte jag i min uppfattning om honom?

Man lär sig mycket om man har ögon och öron öppna. Jag har både stora ögon och stora öron- that's why I know so much.