Jag kan varken sträcka ut eller vika ihop benen utan att snedvrida ansiktet av smärta. Mina knän funkar inte för tillfället, ligger jag still så strålar det upp i låren och ner i vaderna och fötterna så att jag på ett lite snyggt sätt rycker till av pain. Det dunkar också väldigt taktfullt, passande när jag skriver om Satan's Speech från Paradise Lost till en modern rap-version. Nää fan, jag måste ha en värktablett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar