Sitter på golvet lutad mot Tuvas säng i beckmörkret. Har panikat lite över ett cp:ande internet, panikat lite på en lillasyster som inte vill sova och som prompt måste somna i sin egen säng och panikat lite på...nää, inget mer panikande. Det finns så mycket mer man kan känna än just panik. Gud jag måste verkligen slutade vara en sådan panikande människa, det kan ju ingen må bra av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar