Det har jag gjort så bra själv idag. Fittig jävla morgon resulterade i grinande på TUNNELBANAN! Hur kul på en skala är det? Jag grinade i skolan när jag repade upp mina byxor. Jag grinade på geografin för att alla var så söta och frågade var som hade hänt. Jag smågrinade (eller var bara grinig) på latinet över ett förbannat tjafs om MAT! KAN JAG FÅ TYCKA OM MIN SUSHI OCH MINA KÖTTBULLAR ELLER MÅSTE JAG ÄTA TRE PYRAMIDER MED RIS FÖR ATT VARA EN VÄRDIG MÄNNISKA? Jag grinade på bussen på väg hem för att jag inte kunde sluta. Jag trodde att jag skulle börja grina på träningen men det gjorde jag inte. Punkt end of discussion. Det har varit en sådan dag i dag, när man grinar åt allt. Förmodligen för att jag har varit så olagligt trött. Nu har jag en blåsa på tungan känner jag, fan.
Åhh jag som hade så mycket roliga saker att berätta, varför kommer man inte ihåg sådant när man skulle behöva det? Murphy's law, just saying.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar