Den åttonde idag (måste kolla, aa det var det(fast om jag ska vara ärlig så kollade jag inte, gör det nu. Aa, det var det))- 3 dagar kvar till Daniel Adams Ray, 13 dagar kvar till Finland, 16 dagar kvar till julafton, 24 dagar kvar till 2011, 26 dagar kvar till Kap Verde och 214 dagar kvar till min 18-årsdag. Tiden rullar klockan går, fair enough. Och så var det ju det här med en sammanfattning av året. Where to start? Jo, vid det som basically förstörde en stor del av mitt första kvartal av 2010. Något som så här i efterhand och vid närmare omtanke inte är så dramatiskt och som kommer förfölja varenda människa från och med den dagen den börjar bli någorlunda vuxen. Att behöva välja. Mitt val stod mellan Ska'ut och Falun, men det handlade inte om att välja mellan scoutledarutbildning och innebandycup, utan att välja mellan att göra något man måste och något man vill. Att inte kunna välja det man vill för att ett måste stod i vägen sög åsna ska ni veta och jag hade ärligt talat stunder av ångest på grund av detta (nu har ju jag i och för sig ångest för allt men ändå). Varför jag var tvungen att välja måstet? För att rädslan för att misslyckas stod i vägen. Att inte välja det man förväntas vara skyldig till att välja är att svika andra och misslyckas. Att inte göra något fullt ut och lämna det ofärdigt liggandes på is är att misslyckas. Misslyckas i strävan mot att vara så mogen som möjligt och att anses vara mogen av andra innebär prestige. Prestige är det som driver mig. Jag är vad jag presterar och att då välja det jag vill framför det jag måste är jävligt omoget. Eller? Måste man ge upp jakten på ständig bekräftelse på vägen mot att bli vuxen? Att ibland göra saker man själv mår bra av och inte saker som gör andra nöjda? Att ta ansvaret att göra det man vill, men även vara redo att ta konsekvenserna av det?
Så här i efterhand är jag glad att jag åkte på utbildningen. Jag färdigställde det jag påbörjat, jag fick chansen att göra något jävligt rebelliskt (fortfarande inte säkert nog att skriva här) och jag bevisade för mig själv att sakerna man vill ofta inte betyder så mycket i längden. Man vinner inget på att ta den lätta vägen and I sure won. Det som inte dödar, det härdar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar