Drömmen började med att jag, pappa och Muminmamman satt längst fram i ett flygplan med panoramautsikt. Det var dock inte inne i cockpit, någon sådan fanns inte. Vi flög in över Stockholm och Taru pekade på vårt nya hus. Huset ifråga råkade vara en mucho äldre version av Sofia Kyrka men den hade dessvärre förflyttats en aning- till Riddarholmsfjärden, fancy va? Ja, mycket. Efter en uppochnedvänd landning mitt i vattnet steg jag ur planet, bara för att sedan stå och titta på när det (ännu en gång) flög in över Stockholm. Fort gick det, det ska ni veta, förklaringen jag fick när planet sedan landade framför mig och huxflux hokus pokus avada kedavra förvandlades till en 434:a, var att det var Taru som kört det. Gick på och satte mig på andra sätet till höger. Längst in av någon anledning, förstår inte varför jag kröp/krypte över Adde som satt ytterst. Jag tror att det var Adde, i alla fall någon från gamla klassen. Framför mig satt en dam med ett väääldigt pilenariskt (stavning på det?) leende som klagade på att chauffören körde lite väl självmordsbenäget. Jag svarade att man vänjer sig. Motorvägen hade dessutom förvandlats till en motorväg i luften för flygplan, fråga mig inte hur vingarna kom igenom skyltställningarna. AJ HELVETE JAG SLOG I KNÄT I BORDSKANTEN! Bredvid nyss nämnda dam det satt en minigris. Eller, minigrisen tog hennes plats helt plötsligt så damen satt nu ytterst. Lagom vid Tavastbodavägens busshållplats (det vill säga två stationer innan den man gick av vid innan vi flyttade till Solna) tyckte minigrisen att det var dags att gå av och av någon anledning följde jag med den. Hejsan hoppsan så var vi på en stor tomt, en herrgård tror jag. Ägaren var dock inte hemma och jag hade väldiga problem med att hitta ut ur rabatten som grisjäveln lurat in mig i. Jag kunde ju ha gått rakt fram åt valfritt håll, men jag kände att jag ville använda den grusade gångvägen. Plötsligt slog en dörr i byggnaden och jag och grisen slog följe dit. Dörren öppnades och ägaren visade sig vara Måns Möller, fullt normalt. Han tyckte att jag skulle ge honom en slant (ett en-eurosmynt) för att jag hittat hans borttappade minigris, det visade sig dock att han bara skojade och belönade mig med en 20-euroslapp.
Tack Måns!
2 kommentarer:
Pillemariskt? (Illmarigt är en fin synonym till det)Vem älskar inte rättstavningsprogram i webbläsaren?
Tack! För en gångs skull gjorde du nytta! (Grejen var att jag faktiskt provade att slå in det i googles sökruta men jag kan tänka mig att ordet "pillemariskt" inte är detsamma på finska, än mindre "pilemariskt".)
Skicka en kommentar