Man är helt jävla dum i huvudet om man inte svarar sommar på den här och just idag är jag inte helt jävla dum i huvudet. För det första fyller jag år i mitten av juli vilket helt och hållet, fullt ut berättigar mitt tycke. När jag var liten och smultronlanden fortfarande var normala brukade jag få ett grässtrå trätt med smultron för varje år jag fyllde. Kommer ihåg min femårsdag och hur glest det femte och sista strået var. Sedan dess har mamma knappt kunnat fylla ett strå, något är uppenbarligen fel på plantorna, jävla skit. Men ja, sommar är sommar och på sommaren har man sommarlov, också skäl nog till varför sommaren är den bästa årstiden.
Det tråkiga är att jag de senaste åren har fått en sådan ångest så fort jag tänker på den kommande sommaren. På allt man ska hinna med, på allt som måste göras och på tiden som man egentligen vill ha till att bara vara. Jobb halva sommaren, halvkasst väder den andra halvan. Landet hinner jag knappt ut till och när jag väl är ledig börjar alla andra jobba/åker bort och vips så är det slutet av augusti och lovet är puts väck. Vad fan hände? Skulle jag inte ha lov? Är det tio månader kvar till nästa? Och med tanke på det, förstår ni att jag har mitt sista riktiga sommarlov framför mig? Ångest på den alltså.
Men för att återgå till det fina med sommaren så ska jag berätta vad som tog mig igenom den förra, som förövrigt var den sämsta i mitt liv- konserterna. Jag blir så varm inombords (förlåt för uttrycket) när jag tittar på bilderna, helt underbart. Visst kör vi en favorit i repris i sommar gänget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar