Jag har velat säga en sak hur länge som helst men inte gjort det, trots att jag varenda dag blir påmind om det.
Till alla er som morgon efter morgon, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, termin efter termin (har ni fattat mönstret eller ska jag fortsätta? Ja? Aa okej vad bra) släpar er upp vareviga jävla gråa och regniga morgon och krigar er till första lektionen som börjar på tok för tidigt- ni är så jävla bra! Att faktiskt göra det här varje dag när man mycket väl kan sjukanmäla sig eller bara stunta i att gå dit och ta sovmorgon en extra timme kräver karaktär. För det är skillnad på att gå upp för att man måste jobba, det är ju inget man kan skita i för att man inte orkar, att gå till skolan däremot är för många av oss faktiskt frivilligt och det är ingen som hugger huvudet av oss om vi inte dyker upp, man kommer bara lite efter och förblir lika dum som man var innan.
Alltså, ni som gör det här- Ni. Är. Duktiga! Tänk på det när ni sitter där i spanskaklassrummet kvart över åtta och halva klassen inte är där för att de är en bunt slashasar.
2 kommentarer:
jag känner mig träffad
Inte riktigt det primära syftet men det gör inget, två flugor i en smäll liksom.
Skicka en kommentar