Skilsmässobarn

Satt nyss i ett möte angående fortsatt föreningsverksamhet och hann på kuppen bli lite irriterad. Irriterad på ordet skilsmässobarn och irriterad på den generellt accepterade betydelsen som det har fått. Varför innebär ett liv för ett skilmässobarn alltid hemska hemförhållanden, vårdnadstvister, ekonomiska problem och fuckade sociala kontakter?
Mina föräldrar skilde sig när jag var fem, alltså är jag ett skilsmässobarn. Betyder det då att jag under de senaste 12 åren haft allt om bakfoten? Betyder det att jag lever i ett helvete utan pengar och vuxna förebilder? Just wondering liksom för jag känner liksom inte igen mig.
Ja, jag vet att de ovanstående hemskheterna är verklighet och vardag för en jävlans massa barn och skulle aldrig ta en nekande diskussion, men varför använda ett ord som omfattar så många som inte lever det här livet? Kan vi inte bara säga att dessa barn kommer från sämre förhållanden och har andra förutsättningar, istället för att använda ordet skilsmässobarn?
Nu ser jag att det här egentligen blev ett mjäkigt hat mot plain kategorisering och då får det väl vara det, men för Guds skull sluta använd ordet skilsmässobarn som om det vore något negativt. Jag är inget jävla offer för omständigheterna.