April 2011

April knackade på dörren och möttes av konstanta tankar på körkort. Sommaren var på väg, året-som-det-var-planerat var på väg och plugget blev helt okej när man kunde göra det utomhus. Började se ljuset i skadetunneln och fick vara med mer och mer på träningarna, timmarna på gymmet hade börjat betala av sig. Kan ni föreställa er lyckan av att kunna nudda rumpan med hälen efter tre månader? Nej, men sådana lyckorus duggade tätt det lärde mig att man faktiskt ska vara glad för det lilla. Lyssnade på Maggios album dagarna i ända och kletade in mig i kokosolja i hopp om att bygga på brännan som hållit sig kvar sedan januari. Tog steget och mailade en av amerikanerna som skulle komma på besök i juni och fick bästa tänkbara respons. Hade ytterligare en underbar reunion med med gamla 9int med och kände att ”fan, vi kommer alltid att höra ihop, hur olika vi än är”. I slutet fick jag träna innebandy på riktigt och grät (nästan) av lycka. Äntligen äntligen äntligen. Fick dessutom veta att en ny operation inte skulle behövas och BAM så var den sommaren räddad! Körkortet snurrade därför om möjligt ännu mer i huvudet och som grädden på moset bokade vi likväl intensivkurs som uppkörning. Vi började också utnyttja våran adress i Solna och såg AIK slå IFK med 2-0 en solig eftermiddag (med på tok för lite kläder). Spontankväll hos Ida med lite skönt pack i slutet av påsklovet som följdes av en eller två eller tre picknickar med Sara, samt Emma och Jennie. Och så en till med Emma. Och en till. Herregud. Gick på begravning och skyndade sedan iväg till bussen mot äventyr med laget i Västerås.