Juni 2011

Och så var juni kommen, månaden som inledde mitt sista sommarlov, sommarlovet som skulle vara starten på mitt nya liv som 18-och-nu-kan-jag-göra-vad-jag-vill. Smidde planer för fullt, både egna och överraskningar åt andra, och FA-AN vad jag ville ha en iPhone. Gjorde de sista uppgifterna i skolan och kände mig så jävla duktig som stått ut. Jobbade årets första pass och ångesten jag hade innan mina vänner, den var var inte nådig. Petter och September samt allas vår Markoolio fick celebert besök på Grönan av oss men känslan av att konsertsommaren 2010 aldrig kommer återupplevas förtog stämningen ganska duktigt. Gick ut tvåan med 16 MVG:n och ett VG och blev någon dag före skolavslutningen utsedd till King’s nya House Captain, med start i augusti. Kände mig så jävla grym att det var ett under att jag inte sprack av mallighet. Lyckades även ta på mig att bli hjälptränare åt F-00/01 under det kommande säsongen och tänkte att jag satt mig själv i samma helvetessits som hösten 2009. Men det skulle lösa sig, det här skulle ju bli det bästa året i mitt liv. Samma dag som avslutningen hann jag och Jennie även med att både hamna i chocktillstånd och få vredesutbrott på mindre än två minuter när Emma inte vann Värmdöfestivalen, man måste ju vara effektiv. Efter det in till Skinnarviksberget med halva Värmdö Gymnasium, ty dagen var kommen då nedräkningen skulle få ett slut, i alla fall den ena. Jennie skulle vid tolvslaget fylla 18 och jag undrar om inte minuterna innan och efter var några av de lyckligaste i mitt liv. Här hade vi gått och räknat ner i ett år, och så stod vi äntligen där, med hela Stockholm i bakgrunden. Helt underbart. Den 14:e var nog en av de mest nervösa dagarna i mitt liv. Amerikanska släktingarna var äntligen i Stockholm och det var dags att träffa dem. Efter år av tankar och månader av mental förberedelse gällde det, det var ju nu jag skulle garantera vidare kontakt med dem, helst livet ut. Gondolen was the place, hela familjen var där och JÄVLAR vilken fantastisk kväll vi hade! Än en gång tackade jag den 15-åriga Fanny som valde att söka till ett engelskspråkigt gymnasium, för utan det tvivlar jag på att vi så här ett halvår i efterhand fortfarande hade haft regelbunden kontakt över Atlanten. Gick Riskettan och inledde veckorna då jag åt, sov och drömde körkort. Hann dessutom fira Fridas 18- och Saras 17-årsdag. Lämnades ensam hemma hela midsommarveckan och hann dra in lite dubbel-OB-lön och gå på bio innan intensivkursen på trafikskolan började. Firade halva midsommaraftonen med Emma och halva med Ida, helt klart MVG. Avslutade Juni med att köra bil, plugga teori, och köra mer bil. Det närmade sig.