Juli år 2011 var det jag hade längtat till av hela mitt hjärta i...ja, jag vet inte hur länge. Har dessutom märkt hur värdelöst långa mina tidigare inlägg blivit så vi ska försöka korta ner det hela från och med nu (inte för att juli är den lättaste månaden att korta ner, men vad fan). Anyway, intensivkursintensivkursintensivkurs var allt som gällde halva månaden. Ner-cab:at med fantastisk lärare och vid lediga stunder dunkade jag Danza Kuduro som alla andra. Sommarens enda havshopp med Jennie, sommarens första hejdå-fika med Emma, blev med iPhone och var tillslut en värdig människa. Och så var dagen kommen. Den 11:e. Uppe med tuppen och skrev 62/65 på teoriprovet, en fin start på en fyra dagar lång Super Sweet 18! Firade med familjen; firade med att gråta hysteriskt över det fixade körkortet; firade med dunder-och-brak-och-ribbåt-och-picknickiHagaparkenmedsjöutsikt-och-trerättersmiddag-och-tal-och-sång-och-kvällspromenad-och-hotellövernattning-och-frulle med bästa vännerna in da wörld; samt firade med Harry Potter premiär(ish)/post-Potter depression med underbara och odödliga 9int. Fick även en ful fisk på kroken under första utgången. Åkte till Munkholmen och försökte lugna ner mig mitt i all hysteri och kommer ihåg att jag kände mig helt tom. Allt som snurrat i mitt huvud i sju månader var plötsligt över, på fyra dagar. Lärde mig dock mycket om mig själv- förstod att jo, jag har nog mer kapacitet än många andra när det gäller att maximera de slutgiltiga utkomsterna, och det är jag så jävla glad för. Sommarens andra hejdå-fika med Emma (denna gång en bilutflykt, förstår ni frihetskänslan?) och chock över terror i Norge varvat med en veckas intensivt jobb fick tiden att gå lite fortare och den 31:a smällde det- ciao Roma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar