Och vad hände i september då? Jo, jag hade bland annat min första riktiga utgång, en sisådär två månader för sent; hade FF i Solna ungefär varje helg, ville rädda världen och blev blodgivare och styrde samma dag min och Olles första Inter House Competition som Captains (genom att smygsitta i bilen istället för att frysa i spöregnet som alla andra). Drog dagen efter det till Spanien med laget och fan vad jag behövde de dagarna- komma bort och andas, samtidigt som en seger över spanska mästarinnorna satte pricken över i:et. Kom dock hem till en frustration olik någon tidigare och här någonstans började mitt innebandyhat smyga fram. Eller, inte hat mot innebandyn i sig, men situationen i stort. Såg både Oscar Linnros och The Arks sista, oförglömliga spelningar och kände sedan att jag kunde dö lycklig efter att ha hört Rösten med stort R i Globen (Josh Groban alltså). Humöret åkte bergochdalbana- upp och ner, och fram och tillbaka. Insåg att de där 1000 inläggen proooobably not skulle hinna bli skrivna under året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar