Allting blir vad man gör det till

På väg till affären:

Taru: Men shit nu glömde jag ju korgen och plånboken, vi får åka hem igen!

Fanny: Den står i baksätet...

I affären:

T: Jaha, vad vill du äta då?

F: Asså måste vi äta någon mat?

T: Men Fanny det är det här har jag sagt till dig sedan du var sju, i åtta år. Då sa jag att vi kunde äta popcorn till middag. Bara du inte blir sjuk, får ont i huvudet eller nåt sånt. Men det finns ju kaffe...

I affären 2:

T: Vad vill du ha då?

F: Jadu jag vet inte...

T: Vill du ha Ben & Jerrys-glass?

F: Jaa!

Vi kommer fram till chipshyllan.

T: Fast du kanske måste ha något sånt här också?

F: Joo...

I kassan:

F: Jag måste fota våran middag och lägga upp på bloggen haha.

T: Nej det gör du inte. Då kanske socialen kommer och placerar dig i fosterhem.

F. Det är sant...

Tänk nu på att Taru är 43 år (fast jag får inte skriva det för hon har inte fyllt än) och helt seriös.