Inte bra, inte bra...

Jag känner på mig att jag kommer bli vinterdepressiv när jag blir stor. Nu är det september och jag har redan ångest över vädret och dagsmängden solljus. Jag blir nog tvungen till att gå i ljusterapi och mellan besöken kommer jag dygnet runt sitta i min säng och gunga fram och tillbaka med stel blick samtidigt som jag slår på öronen och låter som en tvättmaskin. Ni kan ju komma förbi någongång och mata mig med pulvermos genom sugrör om ni har lust.