Saken är så här att jag helst (läs: får ångest och börjar skaka om jag inte) stryker mina kläder som skall användas. Dels på grund av att kläderna alltid ser nya och fräscha ut, dels att de blir skönare att bära. Men denna morgon ville det sig inte. En helt vanlig vit T-shirt från JC för 149 kronor skulle på och eftersom den av någon anledning var skrynklig så åkte strykbrädan och strykjärnet fram snabbare än Kristina Lugns motsatts pratar. Men, så får jag se att tröjan är helt snedsydd!
Det går ju inte, då syns ju strykväcken! Panik utbryter. Eller kanske inte, men näst intill. JÄVLA BARN I BANGLADESH!!! Kan jag sy en rak söm (vi slapp förresten sy-slöjden idag), så kan fan i mig en femåring som får betalt göra det. Tills JC lärt sina barnarbetare att sy ordentligt ska jag strejka och inte ens komma på tanken att gå in i affären.
Jag hoppas att ni inte tog det där allt för seriöst men det var bara en komisk tanke som flög upp i huvudet imorse, det här med att kritisera små barn som inte får ett skit för arbetet. Jag och Muminmamman började prata och då sa hon en klok sak. Vad är alternativet för barnen om de inte jobbar? Sitta på gatan och sniffa lim? Skolor finns till långt ifrån alla och de som ändå inte har möjligheten att studera får chansen att lära sig ett yrke och samtidigt "försörja" familjen. Alltså hjälper det inte barnen ett dugg att vi slutar köpa kläder som är producerade i sådana fabriker, det som händer är att lönen sjunker och ägarna kommer inte direkt att slå igen. Barn är den bästa arbetskraften (vare sig de kan sy rakt eller inte)- kräver inget och gör som man säger, därmed inte sagt att jag försvarar barnarbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar