2801

Mitt förra inlägg var nummer 2800. Alltså, förlåt för att jag inte längre är den bloggare som jag brukade vara, men jag har funnit ett nytt sätt att dokumentera mitt liv på- Twitter. Förlåt, förlåt, förlåt, jag som älskar den här bloggen mer än något annat abstrakt och totalt oviktigt.

Men, vad är det som står på Twitter men inte här? Well, först och främst känns allt bra. Den där sörjan som genomsyrar hela kroppen är lugn. Vi fick klartecken för att döpa projektarbetet till "What is the difference between the linguistic education in Sweden and Costa Rica?". Typ, något sådant. För det andra bokade vi studentskivan idag (14:e maj, be there) och jag har på fyra timmar lyckats pracka på 12 stycken att köpa biljetter av mig. För det tredje, fjärde, femte och sjätte är det Oskar Linnros sista konsert imorgon på Grönan, långhelg, en skoldag nästa vecka samt Spanien med laget nästa torsdag.

Tokförkyld

Kände mig lite halvtäppt i vänster näsborre igår. What to do about saken? Gå på bio i alldeles för lite kläder, köra ner-cab:at runt halva landskapet under ett X antal timmar och...trumvirvel...göra match-comeback efter 237 dagar! Är fetaförkyld just nu men det var det värt.

Utnyttjad

På CV:t från och med nu: Undervisningsmaterial.

Ärligt är härligt

Det allra mest imponerande jag vet, är människor som gång på gång häver sig över tröskeln och berättar för andra hur jävla grymma de är. För visst tar det emot? Att sitta där på en åsikt som man for fact VET att vederbörande 2:a part kommer att bli glad av att få höra, men som man är för feg för att säga. Jag ställde mig på tå, fick upp näsan ovanför gropkanten idag och berättade att jag var mäkta imponerad av en person som jag egentligen inte känner (än). Responsen var oslagbar, fan vad det kändes bra att ha sagt det.

Let's spin this shit

Nu är allt igång på riktigt. Hopefully, lyckas jag denna gång fokusera på det roliga i mitt liv och inte det vedervärdigt hemska och stressande som jag gjorde för två år sedan- med andra ord sist jag hade tagit åt mig så här lagom för mycket saker att ställa upp på och vara engagerad i. Jennie jag hoppas att du står fast vid ditt ord om att säga stopp åt mig när det blir för mycket.

As time goes on, time goes off

Tiden har gått så jävla fort, samtidigt som ingenting har hänt. Tiden har gått så jävla långsamt, samtidigt som precis allt har förändrats. Imorgon börjar jag trean, sista året på gymnasiet, året man aldrig trodde skulle komma. Året då man har blivit vuxen, året som avslutar den självklara delen av livet. På två år har jag förändrats drastiskt, men egentligen inte förändrats ett dugg. På två år har faktiskt ganska mycket förändrats, allt i takt med att man tycker att allting består.

För två år sedan var vi ute och joggade med laget. Det sammanslagna laget. Laget med oss 93:or och de andra, 94:orna. Samt en 95:a. Jag tror att det var andra gången vi pratade, jag och den där 95:an. Började prata skola, ingen överraskning. Berättade stort och brett och stolt och högt om min nya skola, mitt gymnasium. Efter en långdragen skrythistoria frågade jag "Har du bra betyg eller?" (världens absolut trevligaste get-to-know-you-fras). Fick svaret "Ehh...jag har inte fått betyg än." Smärre chock, jätten bredvid mig måste gått om några klasser, tänkte jag. "Va?! Varför inte?" frågade jag sådär charmigt oödmjukt som bara jag kunde. "Jag börjar åttan i år".

Det var alltså två år sedan och jag hade precis börjat gymnasiet. Imorgon börjar jag årskurs tre. Imorgon börjar den där 95:an årskurs ett. Så jävla sjukt, lycka till satunge!

Pengar rullar in som dom ska

Skatteåterbäringen kom nyss. ÄNTLIGEN!

Barnafödande hit och barnafödande dit

Kronprinsessan är bekräftat med barn. ÄNTLIGEN!

Idag

• Bästaste Ida tog körkort!(!!)
• Säsongens första inneträning. Jag gjorde två mål (inte för att det egentligen spelar någon roll, men efter det här året är det något man får påpeka) och tempot var fan i mig det bästa på länge länge, trots att det var första passet. Nya spelarna kommer göra sån jävla skillnad.

Förlåt för satans dåligt inlägg.

PC-skadad

Sitter vid stationära hos pappa nu, inväntar ett utbrott på denna inkompatibla dumpryl som har krysset i fel hörn och vars gränssnitt är totalt jättedåligt (jag vet egentligen inte vad gränssnitt är för något men fackterminologi kan aldrig skada, hela mitt liv går ju ut på att smälla i andra att jag vet vad jag pratar om). Tog sista hepatitsprutan vid två och blev önskad en riktigt trevlig resa både en och två och tre gånger av den imponerade sjuksköterskan vars dotter, tydligen, också vill volontärarbete. Jag vet fortfarande inte om det är just volontärandet jag vill åt, men till Costa Rica i sig blir ju bra.

Bilen ska in på service imorgon så jag fick köra in den hit. Åkte genom tunneln, första gången åt det hållet. Gick hur bra som helst, kom fram, får för mig att jag kör hundra gånger bättre än folk, får ett sms, Zebbe har tagit körkort, på sin födelsedag. Jaha, då kommer mitt erkännande: Zebastian Lokrantz vann körkortskampen. Han tog det på sin födelsedag, jag tog det dagen efter min. Jag tänker dock inte vara bitter, är det någon som ska ha det så är det han.

Get that out

Vi kör en snabb-sum up:

Fredag: Helt fantastiskt bröllop. Underbart. Vackert. Förbannat roligt.

Lördag: Skulle boka tatueringstid åt/med Jennie men det gick inte så vi får släpa oss dit igen. Catchade up en sisådär fyra veckor med Emma under några timmar på Söder och avslutade kvällen med att fantastically funktionera på Midnattsloppet. Nästa år är det jag som springer i maskeradgruppen.

Söndag: Jobbelijobbet följdes upp av lite span på Nacka IP när Järlas damer piskade Värmdö ordentligt. 10-0, inte illa. Donken han vi dessutom med och jag finished sedan helgen med att däcka i Saras nya rum (däremellan hann jag även med att köra över en stackars sate till mus samtidigt som Hassle sjöng what I did to you was hurtful i radion efter att ha kört hem Emma, jag har sådan jävla ångest. OCH JAG SOM INTE ENS TYCKER OM DJUR).

Bilder får ni fan i årskrönikan i december.

Wedding crashers

Nej då, jag skulle aldrig sabba ett bröllop. Med flit. Hehe. Om jag råkar ställa till med någon scen berättar jag det imorgon. Nu- hämta Ida, åka till Anna och få håret fixat, åka vidare till Långholmen!

Jag vill blogga

Jag vill berätta så mycket. Jag vill vara så öppen. Jag vill dela med mig.

Men nej, det får vänta till en annan gång. Idag var i alla fall en väldigt bra dag.

Ready, set, go

Höstens första möte avklarat, det andra står på kvällens schema. Hösten är igång, NU KÖR VI!

Fru Fortuna

Jag blir så arg när saker man so badly längtat efter inte blir av på grund av omständigheter man själv inte kan rucka på ett jävla jota. Jesper kan inte åka till Spanien och plugga sista året där, något han har längtat till och ställt in sig på i ett år. Fy fan, Fru Fortuna ska ha en fet jävla käftsmäll. Och de som drog in bidraget, de ska också ha stryk.

Tomt

Tomt i kalendern idag, då blev det jag som åkte på att vara-hemma-och-släppa-ut-hundarna-som-ändå-inte-vill-gå-ut-med-mig-och-ruttna-resten-av-tiden.

Vet ni? Jag körde Essingeleden ensam igår i tät jävla trafik. Samt tränade skiten ur låren på det värsta fyspasset för sommaren.

Uppdatering så det heter duga.

Här kommer det

Nu har jag kommit på vad det filosofiska resultatet av Rom-resan var.

Man måste stå upp för sig själv.

Jag är ingen normal ungdom. Normala ungdomar åker inte till Rom för att titta på tusenåriga stenbyggnationer. Normala ungdomar åker inte på semester för att gå upp klockan sju på morgonen för att slippa köerna till turistmagneterna. Normala ungdomar lägger inte 10.000 spänn på kulturella upplevelser. Och det är inget fel med det, vill man åka på partyresa ska man göra det. Vill man åka på solsemester med polarna ska man göra det. Man ska göra det man mår bra av, oavsett vad det är och hur reaktionerna från andra än ter sig. I detta avseende är jag inte normal, men jag gjorde precis det jag ville och jag mådde så jävla bra. Så bra, att jag gladeligen lägger upp 200 bilder på huvudlösa marmorstatyer på Facebook samt stolt och rakryggad säger "Där har jag varit! Det där har jag sett!".

Det känns bra. Det vill jag göra om.

Jag vägrar tro på att man inte kan få allt man önskar sig. För det kan man. Däremot kommer en dag då man inser att man faktiskt inte behöver och vill ha allt. Då är man nöjd. Tillfreds. Inte för att jag är där på långa vägar men en dag, jag ska bara få allt jag vill först. (Kan vara det smartaste jag någonsin har sagt)

Letar mig ut, blinkande ljus

Spratt av lycka inombords när The Lizzie McGuire Movie fanns på YouTube, var tvungen att titta på det som fick mig att längta till Rom för tio år sedan. Se den, lätt världens bästa film.

Nya spelare på ingång

Kan bli riktigt bra.

Header

Tror att en ny sådan är på ingång. Men bara tror.

På begäran av Frida

Frida ville veta allt om resan. Jag lovade henne en lista, here we go:

• Resans väder: 30+ och strålande sol.
• Resans mat: Hallå, vi snackar Italien- första resan i mitt liv utan en dålig måltid. Pastafascisten i mig mådde riktigt bra.
• Resans dryck: Rödvin, rödvin och lite mer rödvin.
• Resans insikt: Den om hur fantastiskt mycket man hinner på fem dagar.
• Resans överraskning: Att allt i staden ligger på (relativt) gångavstånd.
• Resans mest otippade höjdpunkt: Forum Romanum!
• Resans besvikelse: Colosseum.
• Resans kväll: tisdagen- finmiddag, utsikt över hela stan i solnedgången och äventyret längs Tibern som slutade lyckligt.
• Resans snyggon: De två guiderna på Forum Romanum- Michael från USA som vi inte fick och Luke från Dublin som vi fick.
• Resans shopping: Min (fantastically wonderfully beautiful) skinnportfölj från Manufactus.
• Resans antal nyckelringar: 5.
• Resans citat: "Åhh, Via Lavatore! Pratar de latrin här?"
• Resans When-in-Rome-Do-as-the-Romans-Do: Att kasta sig ut på vägen och blint lita på att bilarna som kör i 70 på 30-vägar stannar.
• Resans sak-att-göra-innan-jag-dör: Gå de 551 (pff, måste varit det tredubbla) trappstegen upp till St. Peterskyrkans kupol.
• Resans låt: Volare som Marika så snällt på min begäran önskade av den skönsjungande musikern i baren när jag var lite för go i huvet för att fråga själv. Ingen Italien-resa är komplett utan att ha hört den låten live.
• Resans italienska slemmo: Den 40-årige servitören på Hard Rock som fick för sig att jag var värd att bjuda på en drink, blinka och le till vid varje passering av vårat bord.
• Resans tweets: http://yfrog.com/h4axgmrj (läs nerifrån och upp).
• Resans hotell: Fucking oslagbart, bästa hotellet jag har bott på! Våga Vägra Dräggresor!
• Resans självklarhet: Att äta så mycket av "världens bästa glass" på San Crispino Gelato som möjligt!
• Resans thank-God-for-that: TripAdvisor och Lonely Planets guidebok.
• Resans A-small-step-for-man-but-a-giant-leap-for-mankind: Gratis WiFi på planet ner, heja Norwegian!
• Resans sanning: Dolce far tutti- the sweet in doing everything.
• Resans hög-oddsare: Att paret i kön till incheckningen på Roms flygplats är två personer man ser i princip dagligen här hemma i Gustavsberg. Mamma var så klart tvungen att berätta det för mannen när vi mötte honom idag...

Jag lär komma på fler, stay tuned!

Rom 2011

Så, hemma nu. Skippar åhh-det-var-så-underbart-jag-längtar-tillbaka-inlägget. Jag vet redan att jag kommer åka dit igen- jag menar, slänger man halva resekassan i Fontana di Trevi i jakten på den perfekta turistbilden måste man ju vara garanterad en ny resa, right? Men ja, åk till Rom, allt jag behöver säga.

Förmodligen kommer jag skriva åhh-det-var-så-underbart-jag-längtar-tillbaka inom några dagar, men just nu behövs det inte. Jag hade fem fantastiska dagar och det räcker.