Nu har jag kommit på vad det filosofiska resultatet av Rom-resan var.
Man måste stå upp för sig själv.
Jag är ingen normal ungdom. Normala ungdomar åker inte till Rom för att titta på tusenåriga stenbyggnationer. Normala ungdomar åker inte på semester för att gå upp klockan sju på morgonen för att slippa köerna till turistmagneterna. Normala ungdomar lägger inte 10.000 spänn på kulturella upplevelser. Och det är inget fel med det, vill man åka på partyresa ska man göra det. Vill man åka på solsemester med polarna ska man göra det. Man ska göra det man mår bra av, oavsett vad det är och hur reaktionerna från andra än ter sig. I detta avseende är jag inte normal, men jag gjorde precis det jag ville och jag mådde så jävla bra. Så bra, att jag gladeligen lägger upp 200 bilder på huvudlösa marmorstatyer på Facebook samt stolt och rakryggad säger "Där har jag varit! Det där har jag sett!".
Det känns bra. Det vill jag göra om.
Jag vägrar tro på att man inte kan få allt man önskar sig. För det kan man. Däremot kommer en dag då man inser att man faktiskt inte behöver och vill ha allt. Då är man nöjd. Tillfreds. Inte för att jag är där på långa vägar men en dag, jag ska bara få allt jag vill först. (Kan vara det smartaste jag någonsin har sagt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar