Så, vi tar det från början.
I går kväll var det Erik Hassle med Emma för hela slanten! Eller, det mesta av tiden satt vi på McDonalds i Slussen och titta ut på fula människor och snacka skit om halva Värmdö men det var ju inte det som var det huvudsakliga. Kallt så in i helvete var det i stan om ni undrar. Väl på Södra Teatern så insåg vi att vi hade platser längst bak längst ut. Men vi deppa inte ihop för det (lokalen är inte den allra största), nej nej, då kunde vi sitta och säga hur värdelösa killarna i förbandet var utan att riskera några arga blickar. Vi kunde även ha fötterna på sätet framför. Ja, det vill säga tills tjockskallarna snett framför fick för sig att hoppa åt vänster och skymma våran sikt. Det blev alltså en barnkudde att lägga på sätet för min del. Min rumpa var för bred, det gjorde ont.
Själva spelningen var sjukt jäkla asbra, ni kan inte föreställa er. Jag återupptäckte varför jag från början kärade ner mig Wanna be loved.
Efter det blev det skållhet äppelpaj på McDonalds och sedan tog vi bussen ut till icke-civilisationen där Emma och Zeltan prompt skulle titta på Brüno. Har ni inte sett den? Var glada för det, bara sjuka människor producerar en sådan film.
Vaknade ett antal gånger i natt, först var den en armbåge i ansiktet och sen hade jag plötsligt blivit rånad på min kudde. Frukost och tv-tittande och så hem till mamma igen. Här ligger jag nu och lyssnar på Hassle. Såklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar