Lösningen till alla problem

Jag har funderat lite och kommit fram till att världen är allmänt rastlös. Vi är 5 miljarder människor och 1 miljard kineser som ska samsas om en liten skitplanet mitt i ingenstans. Kan det vara så svårt? Ja, det är just det det blir när saker händer. Lehman Brothers går i konkurs och hela världsekonomin håller på att kantra, presidentvalet i USA påverkar hela världen i minst 4 år framöver och så det här med partikelacceleratorn. I alla miljoner år som människan funnits har vi klarat oss utmärkt utan vetskapen om hur Big-Bang egentligen gick till och vad Higgs-partikeln faktiskt är. Varför måste vi så desperat veta det just nu? Sådan här typ av forskning är totalt oväsentlig i det stora hela. Det började som en hobby hos ett gäng ungar (i det här fallet människan för ett X antal år sedan) och nu har hobbyn plötsligt utvecklats till en hel vetenskap och gjorts till något viktigt. Om vi lägger alla miljarders miljarder på de problemen som vi redan har, som vi inte kan undgå, så slipper vi uppfinna lösningar till problem som inte uppstått ännu. T.ex. om alla finansiella tillgångar används till sjukdoms- och miljöforskning så kan vi stanna kvar på den här planeten och slipper klura ut hur vi skall kunna överleva på Mars. Enkelt. Eller, så kanske det här bara är ännu ett "självkommande" steg i människans evolution, precis som att vi började tala eller som att vi flyttade ifrån grottorna. Undermedveten utveckling kanske? Jag vet inte och kommer förmodligen aldrig få svar heller men det känns som att vi har komplicerat till allting bara för att vi kan.

Fan jag borde bli filosof. Eller skriva för Aftonbladet för det blir nog svårt att odla skägg.

Eller?