Hemma från Stieg Larsson-maran hos pappa, även om själva filmtittandet kom lite i skymundan. Vi pratade, Emma skrek att vi skulle titta, vi tittade, vi märkte att det inte var något speciellt just då, vi fortsatte prata. Typ. Men det var mysigt- inga fifuner utanför fönstret, inga vassa knivar i Zeltans låda och inga armbågar på näsan- sing hallelujah.
Är man i USA får man skylla sig själv när man blir överkluddad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar