Jag har alltid velat vara en annan människa

Problemet med att vara en av få som är födda 1993 i laget är att man inte får spela i 94-serien, det vill säga i den serie där det faktiskt gått riktigt bra under säsongen. Nej, jag har fått hålla mig till DJ-matcherna och endast agera fanatisk publik åt tjejerna på matcherna där jag varit för gammal. Herregud, jag är 16,5 (viktigt, det där med halvåret) och är redan för gammal. Men, plötsligt händer det. Satt och smsade med ena tränaren igår om skjuts till matchen imorse när han, mitt i allt, skriver: Ta med dig grejer imorgon, du ska spela.
Jaha, tänkte jag. Eller nej, det gjorde jag inte alls. Jag tänkte: JAAAAAAAAAAAAAAAA. Sedan slog det mig, har de fixat dispens eller kommer jag att låtsas vara någon annan? Åkte in till Sjöstadshallen och går in i omklädningsrummet (efter att vi blivit insläppta efter 20 minuter i en trappa). Strax efter kommer tränarna in, tittar på mig och säger:
- Jaha hörrni, här har vi Bella.
Ja, jag skulle alltså mantla rollen som the one and only Isabelle Carlsson. Hur det gick?

1. "Värmdö reducerar till 3-1 genom...nummer...12...Isabelle Carlsson.".
2. "Värmdö reducerar till 4-2 genom nummer 12, Isabelle Carlsson.".

Sen var matchen slut och jag trodde att jag skulle både spy, dö och utveckla en akut astma. Det fina var att alla efter målen (samt matchen men då behövde de inte skrika) skrek "Bra BELLA!". Men men, att torska mot Stockholms bästa 94-lag med 4-2 när vi (de) själva kom tvåa i division tre är verkligen inte illa. Asbra brudar det där måste jag säga. De i vårt lag alltså...

Allvarligt talat, har ni någonsin hört om en mer egocentrisk människa än jag? Nää, me neither.