Höger eller vänster? Rött eller blått?

Ni vet de där antingen-eller-frågorna som alltid finns i sådana där "Mina vänner-böcker"? Typ: Hund eller katt? Aa, ni fattar. När jag var liten var jag i alla fall ett sådant intelligent barn att dessa frågor gick på fem röda. Dock var det en som alltid gav mig huvudbry, om en sjuåring nu kan ha det; Höger eller vänster. Jag är ju högerhänt så ja, klart jag ringade in det. Grejen var att jag även tolkade det politiskt (som sagt, clever unge) och det var då jag fick problem. Man kan ju inte rösta höger, på Moderaterna- det är inhumant och totalt jätteegoistiskt. Alla är lika mycket värda.
Det här var tankar jag hade fram tills för bara några år sedan, 2006 med andra ord. Jag var fly förbannad för att svenska folket svikit de mindre lyckligt lottade och röstat fram Alliansen till att leda och förstöra vår underbara välfärdsstat som finfina Socialdemokraterna byggt upp under så gott som 100 år.

Tur att jag tog mitt förnuft till fånga.

Jag är i dag övertygad om att Sverige inte kommer kunna utvecklas till ett globalt konkurrenskraftigt land om vi hela tiden ska tänka att "Alla ska ha samma chans, ingen är bättre än någon annan". Politik är som idrott, man kan inte bredda för att ta VM-guld, man måste toppa. Med toppning kommer framgång och framgång föder framgång. Framgången utvecklar och höjer nivån på bredden. Enkel matte.
Har ni sett Folkpartiets affischer med texten: Sverige ska vinna Nobelpris. Inte bara dela ut dem. De är så jäva sanna. Jan Björklund (aka Paow) vill satsa på potential, för Sveriges bästa. Inför elitklasser och kompetensen höjs. Bland ett fåtal människor, ja visst, men vore det inte skamligt att kasta bort deras talang? Diamanter som i dag alltför ofta varken utvinns eller slipas för att det är kränkande mot de utan förutsättningarna. Alla är lika mycket värda och med elitklasser dör den grundläggande inställningen. Men, det handlar inte om att elitklasseleverna är mer värda än de som går i en vanlig skola! Det handlar inte om att man måste tillhöra en viss samhällsgrupp för att bli antagen! Det handlar om kunskap, och kunskap kan inte köpas för pengar. Är det mer främjande för Alla är lika mycket värda att bara hjälpa de med svårigheter? Är deras behov mer värda än alla de understimulerade elever som dag in och dag ut går till skolan och bara utvecklar hälften av deras faktiska potential? Det tycker inte jag.
Jag skulle kunna prata om det här i evigheter men min hjärna säger stopp för tillfället. Den skulle även kunna prata om andra områden i evigheter, inte bara skolan, men av någon anledning är det alltid skolan jag glider in på.
Alltså, alla ÄR lika mycket värda, det är självklart. Det är bara det att man måste förstå att livet blir vad man gör det till, vill man komma någonstans får man jobba för det. The only place where success is prior work is in the dictionary. Och ja, det kommer alltid finnas människor som föddes med bättre förutsättningar än du själv, men vad ska du göra åt det? Vara bitter så till den grad att låser dina egna möjligheter eller vara glad för deras skull och sporras till att bli ännu bättre? För man kan, bara man vill.

Men jag menar, jag är bara 17 år. Prove me wrong and I may change my mind. Kanske är jag vänsterpartist om fyra år.