Första dagen av den nya mandatperioden är i dag. Fyra år till nästa val. Vilka är det som kommer regera Sverige tills dess? Ställer du den frågan är det nog långt i från alla som kan svaret, tråkigt nog, men du behöver bara nämna valet för att debatten skall gå igång, hatet rasa. Att Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen med...vad var det, 5,7%?, är så mycket större än att Alliansen vann. Något har gått snett. En bekymrad Reinfeldt på löpsedlarna istället för en jublande Reinfeldt. Riksdagspartierna kastas rakt in i elden, en eld som ingen tidigare skådat (fan vad poetiskt). Vilken släckare ska man använda; vatten, pulver, skum eller kolsyra? Hur ska man döda så mycket av Sverigedemokraternas makt som möjligt?
Alla har en åsikt, alla hatar. De som inte hatar håller käften. Skulle de säga vad de tänkte skulle de slås sönder och samman. Bli utstötta. Öronmärkta.
Mona Sahlin sa igår att det inte finns några vinnare i det här valet, det är så jävla sant. Med Sverigedemokraterna som vågmästare och en minoritetsregering kan den kommande mandatperioden gå hur som helst.
Men, det finns faktiskt en fin sak med resultatet: alla andra samlas i ett gemensamt hat; vare sig man är kommunist eller kapitalist, grön eller rosa, häst eller buffel, röstade blått eller rött igår. Alla är lika arga, arga tillsammans.
Ni kanske märkt att jag inte kallat Sverigedemokraterna för något annat än just Sverigedemokraterna. Ni ska veta att jag har försökt men inte kommit på ett passande ord. Svenska språket är för milt.
Glöm inte att Hitler också var folkvald.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar